MÖD 2001:36

Hamnförenings klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd

Miljööverdomstolen · 5 oktober 2001 · mål M 2938-01

Sammanfattning

En hamnförening överklagade ett beslut av en länsstyrelse att medge dispens från strandskyddet för ett bolag som avsåg att bygga ett vindkraftverk på samma fastighet som föreningen arrenderade en del av. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att föreningen saknade talerätt eftersom vindkraftverket dels inte skulle ligga på den delen av fastigheten som föreningen arrenderade, dels inte skulle inskränka hamnföreningens möjlighet att nyttja den arrenderade marken. Då föreningen inte heller på annan grund var behörig att överklaga beslutet undanröjde MÖD miljödomstolens dom.

Vad innebär domen?

Miljööverdomstolen prövade om en hamnförening hade rätt att överklaga länsstyrelsens beslut att ge strandskyddsdispens för ett vindkraftverk. Föreningen arrenderade en del av samma fastighet där verket skulle byggas, men inte den mark som verket skulle uppföras på. Domstolen konstaterade att den som äger eller har särskild rätt till en fastighet kan överklaga ett dispensbeslut om beslutet negativt påverkar den egna rättsställningen, till exempel genom att inskränka möjligheten att nyttja fastigheten eller rättigheten. Att verket bara låg på samma fastighet räckte inte. Eftersom utredningen inte visade att föreningens nyttjande av den arrenderade marken skulle inskränkas, saknade föreningen talerätt. Miljödomstolens dom undanröjdes och överklagandet avvisades.

Domen är relevant när man bedömer vem som får överklaga ett strandskyddsbeslut. Den visar att talerätten inte följer av att man har någon form av koppling till fastigheten, utan av att beslutet faktiskt påverkar den egna rättsställningen negativt. För den som arrenderar mark eller äger en grannfastighet är utgångspunkten att klagorätt inte finns enbart på den grunden.

I praktiken bör den som överväger att överklaga ett dispensbeslut kunna visa konkret hur det egna nyttjandet eller den egna rättigheten påverkas. Det är alltså påverkan på den egna marken eller rättigheten som är avgörande, inte att beslutet rör samma fastighet eller ett närliggande område.

Förklaringen är skriven av Planiums AI utifrån domen och är inte juridisk rådgivning.

Fråga Planium hur domen påverkar ditt ärende

Referatet i sin helhet

Uppgifter om parterna har tagits bort.

RÄTTEN

Hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Mats Dahl, referent,

hovrättsrådet Henrik Runeson och kammarrättsassessorn Malin Larsson

PROTOKOLLFÖRARE

Malin Larsson, tillika föredragande

PARTER (ej närvarande)

KLAGANDE

Österudds hamnförening, c/o NGS

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Gotlands län, 621 85 VISBY 2. Håbo Vindkraft AB, 556473-1494, Stockholmsvägen 48, 746 33 BÅLSTA

SAKEN

Dispens från miljöbalkens bestämmelser om strandskydd; nu fråga om talerätt

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-03-20 i mål nr M 510-99

Målet föredras och Miljööverdomstolen antecknar följande.

Länsstyrelsen i Gotlands län beslutade den 27 september 1999 att bevilja Håbo Vindkraft AB dispens från miljöbalkens bestämmelser om strandskydd för uppförande av ett vindkraftverk på fastigheten Näs Österudd 2:1 i Gotlands kommun. Beslutet överklagades till miljödomstolen av Österudds hamnförening. Miljödomstolen, som fann att föreningen hade klagorätt i målet, avslog överklagandet.

Österudds hamnförening har överklagat miljödomstolens dom och yrkat, så som det får förstås, att miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut att bevilja dispens från bestämmelserna om strandskydd upphävs.

Miljööverdomstolen fattar följande

BESLUT (att meddelas 2001-10-05)

Skäl

I 16 kap. 12 § första stycket 1. miljöbalken föreskrivs att överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot.

Rätt att överklaga ett beslut varigenom dispens från strandskyddsreglerna medgetts har i praxis tillerkänts den som äger eller innehar särskild rätt till den fastighet som beslutet rör om beslutet negativt påverkar hans rättställning, exempelvis genom att det inskränker möjligheterna att nyttja den egna fastigheten eller rättigheten (se bl.a. RÅ 1999 not 138 och Miljööverdomstolens beslut den 27 juni 2001 i mål nr M 3550-00). Däremot har ägare eller nyttjanderättshavare till en grannfastighet i praxis inte medgetts rätt att överklaga ett beslut om strandskyddsdispens.

Av utredningen i målet framgår att Österudds hamnförening arrenderar ett markområde som utgör en mindre del av fastigheten Näs Österudd 2:1. Håbo Vindkraft AB har beviljats dispens från strandskyddsbestämmelserna för att uppföra ett vindkraftverk på samma fastighet men inte på den av föreningen arrenderade marken. Enbart den omständigheten att vindkraftverket avses att uppföras på den fastighet inom vilken föreningen arrenderar mark medför inte att föreningen har talerätt i frågan om strandskyddsdispens. En förutsättning för talerätt är att ett uppförande av vindkraftverket skulle inskränka föreningens möjlighet att nyttja arrenderad mark. Då det i målet inte framkommit att föreningens möjlighet att nyttja arrendet skulle inskränkas om vindkraftverket uppfördes, finner Miljööverdomstolen att länsstyrelsens beslut att medge dispens från strandskyddsbestämmelserna inte angår föreningen på sådant sätt att föreningen har talerätt enligt 16 kap. 12 § första stycket 1. miljöbalken. Föreningen är inte heller på annan grund behörig att överklaga det nu aktuella länsstyrelsebeslutet. Miljödomstolens dom skall därför undanröjas och Österudds hamnförenings överklagande av länsstyrelsens beslut skall avvisas.

Slut

Med undanröjande av miljödomstolens dom avvisar Miljööverdomstolen Österudds hamnförenings överklagande av länsstyrelsens beslut.

Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

Malin Larsson

Protokollet uppvisat/

Avgöranden som domen hänvisar till

MÖD 2001:29 (M 3550-00)
RÅ 1999 not. 138