En kommun har ansetts sakna författningsstöd för att av en byggnads ägare ta ut avgifter för kommunens verksamhet enligt förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem.

Bygg- och miljönämnden i Älvkarleby kommun beslöt genom delegationsbeslut den 10 mars 1995 att påföra I.F. en avgift avseende godkännande av funktionskontroll av ventilationsanläggningen på fastigheten Gårdskär 18:2 i Älvkarleby kommun enligt förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem.

I.F. överklagade beslutet och anförde i huvudsak att hon redan hade betalat 1 514 kr till funktionskontrollanten för funktionskontrollen och att kommunens kontrollavgift på 290 kr därmed var för hög.

Länsstyrelsen i Uppsala län (1995-06-26) avslog överklagandet och yttrade: Enligt 11 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, får byggnadsnämnden ta ut en avgift i ärendet angående lov och förhandsbesked och i ärenden som föranleds av en bygganmälan enligt 9 kap. 2 § samt i andra ärenden som föranleder upprättande av nybyggnadskarta, ritningsgranskning, besiktning, framställning av arkivbeständiga handlingar eller andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder. Enligt 3 st. samma paragraf får avgifterna tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunden för beräkning av avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige. - Enligt 1 § förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem skall en byggnads ägare för att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat i byggnader i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. PBL se till att funktionskontroll av ventilationssystem sker enligt bestämmelserna i denna förordning. Enligt 8 § samma förordning skall den kommunala nämnd som fullgör kommunens uppgift inom plan- och byggnadsväsendet i enlighet med vad som föreskrivs i PBL övervaka att ägare till byggnader fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning. - Bygg- och miljönämnden beslöt den 21 september 1993 att delegera tillämpningen av taxorna i rutinartade fall till kommunens byggnadsinspektör. Kommunfullmäktige i Älvkarleby kommun har den 9 februari 1994 fastställt avgifter för ventilationskontroll samt delegerat rätten att tillämpa taxan till bygg- och miljönämnden i kommunen. Taxan för ventilationskontroll har bestämts till 250 kr. - Av vad som framkommit i ärendet finner länsstyrelsen att bygg- och miljönämndens beslut är lagligen grundat. Skäl att sätta ner eller efterskänka avgiften, 250 + 40 kr porto, dvs. totalt 290 kr, har enligt länsstyrelsens mening inte visats föreligga. Överklagandet skall därför avslås.

I.F. överklagade och yrkade att hon inte skulle behöva betala 250 kr plus 40 kr i porto utöver de 1 514 kr hon betalat för funktionskontrollen. Hon anförde bl.a. att kommunen tog ut en avgift för uppgifter som hon mottagit av den fackman som utfört funktionskontrollen.

Kammarrätten i Stockholm (1997-10-13, Hallberg, Östberg Anclow, Lindblom, referent) yttrade: I 11 kap. 5 § PBL anges under vilka förutsättningar byggnadsnämnden får ta ut avgift. I prop. 1993/94:178 s. 126 anges att arbetet som tillsynsmyndighet och besiktningar som föranleds av det inte skall avgiftsfinansieras enligt förevarande bestämmelse. - Bygg- och miljönämnden i Älvkarleby kommun har påfört I.F. avgift med hänvisning till 8 § förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem. I denna paragraf stadgas att nämnden skall övervaka att ägare till byggnader fullgör sina skyldigheter enligt förordningen och enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen. Nämndens verksamhet enligt 8 § förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem är sådan att den utgör tillsynsverksamhet. Nämnden har därför inte ägt påföra I.F. avgift enligt nämnda paragraf. - Kammarrätten bifaller överklagandet och undanröjer bygg- och miljönämndens och länsstyrelsens beslut.

Bygg- och miljönämnden i Älvkarleby kommun överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle upphävas.

Prövningstillstånd meddelades.

I.F. bestred bifall till överklagandet.

På Regeringsrättens begäran avgav Boverket och Svenska Kommunförbundet yttranden i målet.

Boverket bedömde att laga stöd för avgift för kommunens verksamhet enligt förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem finns i 11 kap. 5 § första stycket PBL och att kommunens överklagande borde leda till ändring av kammarrättens dom. De huvudsakliga grunderna för verkets ställningstagande var följande. Uttalandena i förarbetena om tillsyn syftar på tillsyn i samband med byggprocessen och hindrar därför inte avgifter för annan tillsyn. Kommunernas åtgärder enligt förordningen ryms inom det förvaltningsrättsliga begreppet ärende och åtgärderna får anses vara tids- eller kostnadskrävande. Att kommunen i detta fall oriktigt betecknat åtgärderna som "tillstånd/godkännande" bör inte ändra bedömningen.

Svenska Kommunförbundet anslöt sig till den av Boverket redovisade uppfattningen.

Regeringsrätten (1999-12-06, von Bahr, Holstad, Lindstam, Nordborg, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Kommunerna får enligt 8 kap. 3 b § kommunallagen (1991:900) ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som kommunerna är skyldiga att tillhandahålla, får de dock ta ut avgifter bara om det är särskilt föreskrivet.

Enligt 11 kap. 5 § första stycket PBL i paragrafens lydelse vid tiden för bygg- och miljönämndens beslut får byggnadsnämnden ta ut avgift i ärenden angående lov och förhandsbesked samt i andra ärenden som föranleder upprättande av nybyggnadskarta, ritningsgranskning, besiktning, framställning av arkivbeständiga handlingar eller andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder. Avgifterna tas enligt fjärde stycket samma paragraf ut av sökanden och får tas ut i förskott.

Enligt 1 § förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem skall en byggnads ägare se till att funktionskontroll av ventilationssystem sker enligt förordningens bestämmelser. Av 4 § framgår att funktionskontroll genomförs bl.a. i form av besiktning. Enligt 6 § skall protokoll föras vid varje besiktning. I protokollet skall resultatet av kontrollen antecknas. Ett exemplar av protokollet skall lämnas till byggnadens ägare och ett exemplar sändas till kommunen. I 6 § anges dessutom att ett intyg skall utfärdas om genomförd besiktning med angivande av datum för besiktningen samt att byggnadens ägare skall anslå intyget på väl synlig plats i byggnaden. Den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet skall - enligt 8 § - i enlighet med vad som föreskrivs i PBL övervaka att ägare till byggnader fullgör sina skyldigheter enligt förordningen och enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den.

Eftersom kommunerna således är skyldiga att övervaka efterlevnaden av förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem måste eventuella avgifter för denna tillsyn ha stöd i någon särskild föreskrift.

Boverket har i sitt yttrande anfört att kommunernas hantering av ärenden enligt förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem, vilken bl.a. förutsätter diarieföring, granskning, registrering och arkivering av besiktningsprotokoll, sammantaget skulle utgöra sådana tids- eller kostnadskrävande åtgärder att ärendehanteringen kan avgiftsbeläggas med stöd av 11 kap. 5 § PBL och att en oriktig beteckning på bygg- och miljönämndens åtgärd inte bör ändra den bedömningen.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

De avgifter som byggnadsnämnden enligt 11 kap. 5 § PBL får ta ut av en sökande bygger på förutsättningen att det finns en sökande som ansökt hos nämnden om att denna skall utföra något, t.ex. bevilja bygglov, upprätta någon handling eller vidtaga någon annan tids- eller kostnadskrävande åtgärd. Om nämndens åtgärder inte föranleds av någon sådan framställning är avgiftsbestämmelsen inte tillämplig. I.F. har inte begärt något intyg om genomförd besiktning hos kommunen. Kommunernas hantering av protokoll från besiktningar av ventilationssystem föranleds inte heller av någon framställning från byggnadens ägare utan är en följd av det ansvar för att övervaka att ägarna fullgör sina skyldigheter som kommunerna har enligt 8 § förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem. På grund härav kan den åberopade bestämmelsen i PBL inte grunda någon rätt att ta ut avgifter i dessa ärenden. Någon annan grund för avgiftsuttag finns inte.

Regeringsrätten finner mot denna bakgrund att bygg- och miljönämnden inte haft sådant författningsstöd som enligt 8 kap. 3 b § kommunallagen krävs för att den skall få ta ut avgift av I.F.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut.

Föredraget 1999-11-17, föredragande Fredriksson, målnummer 6237-1997

Samma dag avgjordes mål 846-1997 rörande förseningsavgift vid funktionskontroll av ventilationssystem med samma utgång.