LSO 9 kap. 3 §
Författningstext
Staten får kräva tillbaka ersättning som betalats enligt 2 § första stycket av den som vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. För den som är att anse som arbetstagare ska dock ansvaret vara begränsat på det sätt som sägs i 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).
Särskilda bestämmelser om rätt till återkrav för ersättning som har betalats för radiologisk skada finns i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.
Om utländskt bistånd har begärts av en kommun, får staten av denna kräva tillbaka vad staten har betalat enligt 2 § eller enligt åtagande i internationella överenskommelser om sådant bistånd i den mån kostnaden tillsammans med kommunens egna kostnader för räddningsinsatsen inte överstiger självrisken enligt 7 kap. 3 §. Lag (2010:1908).
Vad betyder det?
Paragrafen ger staten rätt att kräva tillbaka ersättning den betalat ut, men bara av den som orsakat skadan med uppsåt eller grov vårdslöshet. För arbetstagare gäller dock samma begränsning av ansvaret som i skadeståndslagen.
I ett byggprojekt riktar den sig främst mot den som faktiskt vållat skadan, till exempel en entreprenör eller yrkesarbetare. En vanlig oaktsamhet räcker alltså inte för återkrav – det krävs att man handlat med uppsåt eller grovt slarvat.
För dig som arbetstagare på bygget innebär det ett visst skydd: även om du varit grovt vårdslös, begränsas din återbetalningsskyldighet enligt skadeståndslagens regler.
Förklaringen är skriven med hjälp av AI och är ingen juridisk rådgivning. Det är författningstexten ovan som gäller.
Planium läser paragrafen tillsammans med dina handlingar och ger ett konkret svar: vad som krävs, vem som ansvarar och vad du behöver kontrollera.
Fråga Planium om den här paragrafen