Miljöbalken 15 kap. 42 §
Förbud mot dumpning och förbränning till havs
Författningstext
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet mot dumpning i 40 § första stycket, om avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Den som har gett en dispens enligt första stycket får 1. förelägga den som har fått dispensen att avhjälpa en olägenhet som uppkommer genom dumpningen, om olägenheten inte förutsågs när dispensen gavs, och 2. återkalla dispensen, om ett villkor eller en föreskrift som gäller för dumpningen inte följs eller om en olägenhet som avses med ett föreläggande enligt 1 inte avhjälps. Lag (2026:507).
Vad betyder det?
Paragrafen ger regeringen eller den myndighet regeringen utser möjlighet att i ett enskilt fall ge dispens från dumpningsförbudet. Det kräver att avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa eller miljön. Den riktar sig alltså till myndigheten som prövar dispensen, inte till byggaren direkt.
I praktiken betyder det att den som vill dumpa avfall måste söka dispens och visa att det inte medför olägenhet. Myndigheten kan sedan ställa villkor och förelägga om att åtgärda olägenheter som inte förutsågs när dispensen gavs. Dispensen kan också återkallas om villkor inte följs eller om en sådan olägenhet inte åtgärdas.
Förklaringen är skriven med hjälp av AI och är ingen juridisk rådgivning. Det är författningstexten ovan som gäller.
Planium läser paragrafen tillsammans med dina handlingar och ger ett konkret svar: vad som krävs, vem som ansvarar och vad du behöver kontrollera.
Fråga Planium om den här paragrafen