Regeringens beslut är inte av det slag som avses i artikel 9.2 i Århuskonventionen och kan därmed inte bli föremål för rättsprövning.

Not 21

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 2 juni 2026 följande beslut (mål nr 5448-25).

Yrkanden m.m.

1. Naturskyddsföreningen i Norrbottens län ansöker om rättsprövning och yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva regeringens beslut. I fråga om talerätt hänvisar föreningen till artiklarna 9.2 och 9.3 i konventionen den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljö­frågor (Århuskonventionen).

Skälen för avgörandet

2. Enligt 2 och 3 §§ lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en miljöorganisation som avses i 16 kap. 13 § miljö­balken ansöka hos Högsta Förvaltningsdomstolen om rättsprövning av sådana tillståndsbeslut av regeringen som omfattas av artikel 9.2 i Århus­konventionen. Artikel 9.3, som föreningen åberopar, omfattas inte av rättsprövningslagen.

3. Föreningens talerätt beror alltså på om beslutet är ett sådant tillståndsbeslut som omfattas av artikel 9.2 i Århuskonventionen. I artikeln anges att rätten till prövning avser beslut som omfattas av artikel 6. Den artikeln innehåller bestämmelser om allmänhetens deltagande i beslut om vissa verksamheter.

4. Artikel 6.1 a hänvisar till beslut om verksamheter som anges i bilaga I till konventionen, i huvudsak stora miljöfarliga verksamheter och infrastrukturprojekt. Enligt punkt 20 i bilagan omfattas emellertid även annan verksamhet där allmänhetens deltagande är föreskrivet enligt ett förfarande för bedömning av miljöpåverkan i enlighet med den nationella lagstiftningen. Denna punkt innebär att reglerna om tillgång till rättslig prövning av tillståndsbeslut ska tillämpas för sådana tillståndsprocesser enligt andra lagar än miljöbalken och vissa speciallagar som innehåller en hänvisning till miljöbalkens krav på samråd och miljökonsekvens­beskrivning (prop. 2005/06:56 s. 16).

5. Sådana tillståndsprocesser finns bl.a. i plan- och bygglagen (2010:900). En detaljplan ska genomgå en miljöbedömning om genom­förandet av planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (jfr 6 kap. 3 § första stycket miljöbalken).

6. Vidare följer av artikel 6.1 b att bestämmelserna i artikeln, i enlighet med den nationella rätten, även ska tillämpas på beslut om föreslagna verksamheter som inte anges i bilaga I men som kan ha betydande påverkan på miljön.

7. Det nu klandrade avgörandet gäller regeringens beslut att enligt 11 kap. 16 § 1 plan- och bygglagen låta Länsstyrelsen i Norrbottens län ansvara för beredningen av planärendet. Ett sådant beslut har i sig inte någon miljöpåverkan utan är endast ett led i en statlig sanktionsmöjlighet för att möjliggöra att en detaljplan kan antas. Beslutet som sådant förutsätter inte heller någon miljöbedömning utan den är kopplad till detaljplanen.

8. Det klandrade regeringsbeslutet är alltså inte av det slag som avses i artikel 9.2 i Århuskonventionen. Beslutet är därmed inte ett sådant beslut som föreningen med stöd av 2 § rättsprövningslagen kan få prövat. Ansökan ska därför avvisas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avvisar ansökan om rättsprövning.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Gäverth, Westberg och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Sandra Zetterdahl.

Regeringen (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, 2025-06-12):

Regeringen har med stöd av 11 kap. 15 § plan- och bygglagen förelagt Kiruna kommun att senast den 16 juni 2025 anta den aktuella detaljplanen. Av 11 kap. 16 § plan- och bygglagen framgår att om kommunen inte följer ett planföreläggande, får regeringen besluta att länsstyrelsen på kommunens bekostnad ska ta fram det förslag och i övrigt göra det arbete som enligt 5 kap. behövs för att detaljplanen ska kunna antas.

Av information som finns tillgänglig på Kiruna kommuns webbplats framgår att "Detaljplan för Stenbrottet 2:1 m.fl., Nunasvaara, gruvindustri, granskning" fanns med som en punkt på kallelsen till kommunstyrelsens sammanträde den 2 juni 2025. Med beaktande bland annat av den tidsfrist som gäller för granskningstiden enligt reglerna i plan- och bygglagen finns det ingen möjlighet för kommunfullmäktige att anta planen senast den 16 juni 2025. Regeringen kan således konstatera att kommunen inte följer planföreläggandet.

Mot denna bakgrund finner regeringen att beslut bör fattas om att Läns­styrelsen i Norrbottens län ska ta fram det förslag och i övrigt göra det arbete som enligt 5 kap. plan- och bygglagen behövs för att den aktuella detaljplanen ska kunna antas.

– Regeringen beslutar med stöd av 11 kap. 16 § plan- och bygglagen (2010:900) att Länsstyrelsen i Norrbottens län på Kiruna kommuns bekostnad ska ta fram det förslag och i övrigt göra det arbete som enligt 5 kap. plan- och bygglagen behövs för att en detaljplan som möjliggör gruvverksamhet inom Stenbrottet 2:1 m.fl., Nunasvaara, Kiruna kommun, inom det område som omfattas av kartan i bilagan ska kunna antas.

Länsstyrelsen ska så snart som möjligt redovisa förslaget till detaljplan till Regeringskansliet (Landsbygds-och infrastrukturdepartementet).