MÖD 2004:54

Länsstyrelses talerätt vid beslut om dispens från strandskydd

Miljööverdomstolen · 20 september 2004 · mål M 8366-03

Sammanfattning

En länsstyrelse hade beviljat en privatperson dispens från strandskyddsbestämmelserna. Naturvårdsverket överklagade till miljödomstolen, som ändrade beslutet. Privatpersonen och länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med yrkande om att dispensen skulle beviljas. Miljööverdomstolen avvisade länsstyrelsens överklagande då myndigheten inte kunde anses ha rätt att överklaga domen i den aktuella situationen.

Vad innebär domen?

Miljööverdomstolen avvisade länsstyrelsens överklagande av en miljödomstolsdom som upphävt länsstyrelsens beslut att bevilja strandskyddsdispens. Domstolen fann att länsstyrelsen saknade talerätt. När Naturvårdsverket överklagade länsstyrelsens beslut blev länsstyrelsen inte motpart vid miljödomstolen, eftersom 7 a § förvaltningsprocesslagen endast gör myndigheten till motpart när en enskild överklagar myndighetens beslut. För talerätt krävs att beslutet påverkar den klagandes rättsställning eller berör ett intresse som rättsordningen erkänt. Strandskyddsreglernas ändamål är att skydda allmänna intressen, och länsstyrelsen kan inte anses ha ett sådant erkänt intresse av att dispens ges till en enskild. Det saknades också särskild föreskrift som gav länsstyrelsen rätt att föra talan mot miljödomstolens dom.

Domen är relevant i ärenden där en länsstyrelses beslut om strandskyddsdispens överklagas av en annan myndighet och länsstyrelsen själv vill försvara sitt beslut i domstol. Den enskilde sökanden kan fortfarande överklaga, men länsstyrelsen bör vara medveten om att den inte kan driva ärendet vidare på egen hand. För byggherrar och fastighetsägare innebär detta att man inte kan förlita sig på att länsstyrelsen företräder ens intresse i högre instans. Handläggare bör notera att en länsstyrelse som beviljar dispens inte har talerätt mot en dom som upphäver beslutet, om överklagandet kommer från en annan myndighet.

Förklaringen är skriven av Planiums AI utifrån domen och är inte juridisk rådgivning.

Fråga Planium hur domen påverkar ditt ärende

Referatet i sin helhet

Uppgifter om parterna har tagits bort.

RÄTTEN

Hovrättsråden Anders Holmstrand och Rose Thorsén, referent, fastighetsrådet Anders Dahlsjö och hovrättsrådet Henrik Runeson (deltog inte i frågan om prövningstillstånd)

PROTOKOLLFÖRARE

Referenten, även föredragande

PARTER (ej närvarande)

KLAGANDE

1. TP

2. Länsstyrelsen Västra Götaland

MOTPART

Naturvårdsverket

SAKEN

Strandskyddsdispens m.m., nu fråga om prövningstillstånd m.m.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-10-14 i mål nr M 73-03

Föredraganden anmäler följande. Länsstyrelsen Västra Götaland medgav i beslut den 29 januari 2003 bl.a. dispens från strandskyddsbestämmelserna för uppförande av ett fritidshus på fastigheten Klätta X:X i Tanums kommun. Sedan naturvårdsverket överklagat beslutet upphävde miljödomstolen genom den nu överklagade domen länsstyrelsens beslut i denna del. Länsstyrelsen och TP har nu yrkat att miljödomstolens dom skall ändras och att dispens beviljas.

Fråga har uppkommit dels om länsstyrelsen har rätt att överklaga miljödomstolens dom, dels om prövningstillstånd skall meddelas.

Målet föredras och Miljööverdomstolen fattar följande

BESLUT (att meddelas 2004-09-20)

Frågan om länsstyrelsens talerätt

Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut blir enligt 7 a) § förvaltningsprocesslagen den myndighet som först beslutade i saken den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Myndigheten har då rätt att överklaga domstolens avgörande om det gått myndigheten emot. I detta mål har naturvårdsverket överklagat länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen var således inte motpart vid miljödomstolen.

Enligt 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken får överklagbara domar och beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår om avgörandet har gått honom eller henne emot. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med innehållet i 33 § förvaltningsprocesslagen. För talerätt brukar krävas att beslutet antingen påverkar den klagandes rättsställning eller berör ett intresse som på något sätt har erkänts av rättsordningen. Strandskyddsreglernas ändamål är att skydda allmänna intressen. Länsstyrelsen kan därmed inte anses ha ett av rättsordningen erkänt intresse av att dispens från strandskydd ges till en enskild person. Länsstyrelsen har därför inte rätt att överklaga miljödomstolens dom på denna grund.

Enligt 16 kap. 12 § första stycket 4 p. miljöbalken får miljödomstolens domar överklagas av bl.a. den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad som är särskilt föreskrivet i balken eller i föreskrifter meddelade med stöd av balken. Det saknas föreskrift som ger länsstyrelsen rätt att föra talan mot miljödomstolens dom i ett fall som detta. Länsstyrelsen har därför inte heller rätt att överklaga enligt den bestämmelsen.

Miljööverdomstolen avvisar länsstyrelsens överklagande.

Frågan om prövningstillstånd

Miljööverdomstolen meddelar prövningstillstånd.

Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

Rose Thorsén

Protokollet uppvisat/

Liknande rättsfall

Källa: Domstolsverkets rättspraxisdatabas. Domar och beslut är allmänna handlingar och omfattas inte av upphovsrätt (1 kap. 9 § upphovsrättslagen). Uppgifter om enskilda parter har tagits bort. Planiums förklaringar är inte juridisk rådgivning. Uppdaterad 9 oktober 2026.