NJA 1987 s. 763Prejudikat
I avtal om köp av fast egendom och om entreprenad bestämdes en köpeskilling som beräknades med länsbostadsnämndens preliminära lånebeslut som underlag.
Högsta domstolen · 12 november 1987 · mål T 376-86
Sammanfattning
Sedan nämnden i slutligt beslut fastställt ett lägre belopp, återbetalade säljaren/entreprenören i enlighet med bestämmelse i entreprenadkontraktet mellanskillnaden. Avkastningsränta enligt 2 § 2 st räntelagen (1975:635) har ansetts inte skola utgå på det återbetalade beloppet.
Vad innebär domen?
Högsta domstolen slog fast att avkastningsränta enligt 2 § 2 st. räntelagen inte ska utgå när en köpare får tillbaka en del av köpeskillingen till följd av att länsbostadsnämnden i sitt slutliga lånebeslut fastställt ett lägre belopp än det preliminära beslutet. Återbetalningen hade förutsetts och reglerats redan i entreprenadkontraktet och var alltså inte en följd av säljarens eller entreprenörens kontraktsbrott. Räntebestämmelsen är enligt sin ordalydelse förbehållen fall där avtal hävs på grund av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller liknande grund, och någon analog tillämpning ansågs inte motiverad. Att ett senare kontraktsformulär gav köpare rätt till ränta på tillkommande eller avgående belopp förändrade inte bedömningen.
Domen är relevant vid köp av fast egendom och småhusentreprenader där köpeskillingen beräknas med ett preliminärt lånebeslut som underlag och senare justeras genom lånemyndighetens slutliga beslut. Den som är köpare i en sådan affär kan inte räkna med avkastningsränta på det återbetalade mellanskillnadsbeloppet med stöd av räntelagen. Vill man ha räntegottgörelse i den situationen krävs att det avtalas uttryckligen, exempelvis genom att kontraktet hänvisar till bestämmelser som ger rätt till ränta på tillkommande eller avgående belopp. Entreprenörer och byggherrar bör därför se över vilka standardvillkor som faktiskt gäller i det enskilda avtalet, eftersom utfallet hänger på vad som står i kontraktet och inte på vad som är brukligt i senare formulär.
Förklaringen är skriven av Planiums AI utifrån domen och är inte juridisk rådgivning.
Referatet i sin helhet
Uppgifter om parterna har tagits bort.
(Jfr 1985 s 352)
Makarna H. och V.B. förvärvade enligt köpeavtal i sept 1981 från AB Katrineholms Husbyggen obebyggda tomten (adress uteslutet här) för 141 000 kr. Samtidigt tecknades mellan makarna och bolaget ett entreprenadkontrakt enligt vilket bolaget åtog sig att uppföra ett småhus och utföra därtill hörande arbeten på tomten.
Kontraktet skrevs på formulär Småhus 76 och däri hänvisades till bl a AB 72:s bestämmelser. I kontraktets § 6 angavs att den sammanlagda köpeskillingen för tomt och hus, 544 000 kr, beräknats med länsbostadsnämndens preliminära lånebeslut som underlag och att kostnadsreglering senare skulle ske, dock att entreprenadsumman tillsammans med köpeskillingen för tomten inte fick överstiga det belopp som lånemyndigheten enligt bostadsfinansieringsförordningen fastställde som godtagbar produktionskostnad jämte eventuella tillägg däröver vid fastställande av slutligt försäljningspris (slutligt beslut om bostadslån). Enligt till kontraktet hörande betalningsplan skulle 32 800 kr erläggas som handpenning och resterande 511 200 kr på tillträdesdagen d 27 nov 1981.
Länsbostadsnämnden fastställde i slutligt beslut om bostadslån d 15 juli 1982 den högsta godtagna produktionskostnaden till 521 100 kr. Genom avräkning d 17 aug 1982 mellan bolaget och makarna B. utbetalades till dem - sedan vissa avdrag gjorts för extra kostnader - skillnaden, 22 900 kr, mellan den preliminära köpeskillingen och den enligt länsbostadsnämndens slutliga beslut.
Makarna B. väckte talan mot bolaget vid Norrköpings TR och yrkade att bolaget skulle åläggas att betala ränta på 22 900 kr för tiden d 27 nov 1981-d 16 aug 1982 med 2 044 kr, motsvarande diskonto plus 2 procentenheter.
Bolaget bestred kravet.
Målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
TR:n (t f chefsrådmannen Olsson) anförde i dom d 8 nov 1983:
Domskäl. Makarna B. har, såsom de slutligt bestämt sin talan, anfört följande: Till grund för kravet på räntegottgörelse åberopas bestämmelsen om avkastningsränta i 2 § 2 st räntelagen. Stadgandet avser visserligen enligt ordalydelsen endast fordran vid återgång av betalning då avtal hävs till följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande grund. Makarna B. gör emellertid gällande att stadgandet är analogt tillämpligt i förevarande fall och anser sig ha stöd härför i förarbetena till räntelagen (NJA II 1976 s 8 och 9), där uttryckligen anges att bestämmelserna kan få tillämpning inte bara vid köp av lös egendom utan också vid t ex fastighetsköp och entreprenadavtal. För skäligheten av sådan räntegottgörelse talar att det, när ifrågavarande entreprenadkontrakt ingicks, fanns utarbetat ett kontraktsformulär, upprättat i anslutning till ABS 80, Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där enskild konsument är köpare, vari köparen tillerkänts rätt till räntegottgörelse på överstigande belopp. Enligt formulärets 3 § sista stycke gäller nämligen följande: "Reglering till följd av lånemyndighetens slutliga beslut sker inom 30 dagar från beslutet. Ränta på tillkommande eller avgående belopp utgår fr o m tillträdesdagen fram till den dag då reglering av köpeskillingen skall ske. Ränta erläggs enligt räntesats, som med 2 %-enheter överstiger Sveriges Riksbanks vid varje tidpunkt gällande diskonto." Då avtalet ingicks gällde efter ändring i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) fr o m d 1 juli 1981 såsom villkor för erhållande av statliga lån för gruppbyggda småhus att köparna blev tillförsäkrade ett tillfredsställande avtalsskydd. Därmed avses ABS 80 eller likvärdiga bestämmelser.
Bolaget har genmält: Enligt 1 § och 2 § 1 st räntelagen är huvudregeln att - därest ej annat är avtalat eller särskilt föreskrivet - ränta ej skall utgå för tid innan fordringen är förfallen till betalning. Undantagsbestämmelsen i 2 § 2 st avser den situation som uppkommer då avtal hävs under speciella förutsättningar. I förevarande fall är fråga om fullbordat köp som blivit bestående. Det finns då ej ens analogivis något utrymme för undantagsbestämmelsen. - Bolaget började inte att använda formulär enligt ABS 80 vid upprättande av entreprenadkontrakt på gruppbebyggelse av småhus förrän i slutet av 1981, då de lånebeviljande myndigheterna började tillhandahålla köparna sådana blanketter. Att köpare som därefter tecknade kontrakt kom att tillförsäkras ränta på tillkommande belopp kan ej påverka makarna B:s rätt till avkastningsränta.
TR:ns bedömning.
Enligt ordalydelsen av 2 § 2 st räntelagen avser däri stadgade undantag från huvudregeln, att ränta ej utgår för tid innan fordran förfallit till betalning, endast sådana fall då betalning skall återgå på grund av att avtal hävts. Förarbetena till räntelagen ger enligt TR:ns mening icke stöd för den tolkningen att stadgandet är analogt tillämpligt på även nu förevarande återgång av betalning. Käromålet kan därför ej bifallas.
Domslut. Käromålet ogillas.
Makarna B. fullföljde talan i Göta HovR.
Sedan HovR:n vägrat prövningstillstånd och makarna B. anfört besvär över detta beslut beslöt HD att meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n (NJA 1985 s 654).
I HovR:n yrkade makarna B. bifall till sin vid TR:n förda talan.
Bolaget bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Larsson, hovrättsrådet Mogren och adj led Karlsson, referent) anförde i dom d 12 juni 1986:
Domskäl. Enligt 2 § 2 st räntelagen utgår s k avkastningsränta för fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande grund. Bestämmelsen torde enligt förarbetena (prop 1975:102 s 116) kunna begagnas när en köpeskilling har betalats i sin helhet och det därefter blir bestämt att avdrag på köpeskillingen skall ske. HD har också i rättsfallet NJA 1985 s 352 förpliktat säljare av fastighet att utge avkastningsränta på belopp som han haft att återbära till följd av att köpeskillingen blivit nedsatt på grund av att fastigheten avvikit från vad köparen haft anledning räkna med vid köpet.
Förevarande mål gäller en återbetalning som parterna redan vid köpeavtalets ingående förutsett och reglerat i entreprenadkontraktet. Återbetalningen har sin grund i lånemyndighetens beslut och är sålunda inte en följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller därmed liknande orsak. På grund härav och då ej heller i övrigt föreligger skäl att analogt tillämpa 2 § 2 st räntelagen kan makarna B:s talan inte vinna bifall.
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
Makarna B. (ombud advokaten R.B.) sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
Bolaget (ombud advokaten N.O.S.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande om följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.
HD (JustR:n Knutsson, Vängby, Heuman, Lind, referent, och Lars K Beckman) beslöt dom i enlighet med betänkandet.
Avgöranden som domen hänvisar till
- NJA 1985 s. 352
Liknande rättsfall
- MÖD 2026:4·2 mars 2026Bygglov avseende påbyggnad av garage
Vid bedömningen av en byggnads avstånd till fastighetsgräns har Mark- och miljööverdomstolen ansett att hänsyn behöver tas till hur byggnaden är konstruerad och…
- NJA 2025:73”Husbygget och bankgarantin”·11 november 2025PrejudikatEn näringsidkare har ansetts ha haft rätt att häva ett småhusentreprenadavtal med hänvisning till att konsumenten inte överlämnat en avtalad bankgaranti.
Näringsidkarens ersättning för redan utfört arbete har bestämts med beaktande av arbetets färdigställandegrad och beskaffenhet vid hävningstidpunkten.
- MÖD 2025:41·20 oktober 2025Bygglov för underjordiskt garage
Bygglov för garage under mark. Ett underjordiskt garage har ansetts utgöra en byggnad och planbestämmelser om avstånd i förhållande till annan byggnad och till…
- MÖD 2025:26·3 juni 2025Detaljplan för stadsdel i Göteborgs kommun
En detaljplan som innehåller en stor mängd bestämmelser om bebyggelsens utformning m.m. samt ett högt antal egenskapsgränser och administrativa gränser har anse…
- NJA 2025:26”Brf Ida”·24 april 2025PrejudikatTolkning av standardavtal (Allmänna bestämmelser för entreprenader inom fastighetsförvaltning och verksamhetsanknutna tjänster, ABFF 04).
En avtalsbestämmelse med en frist för att framställa krav på grund av fel har inte angett någon rättsföljd för underlåtenhet att följa fristen. Det har inte fun…
- HFD 2021 ref. 53·4 oktober 2021Fråga om det finns förutsättningar för att fastställa beskattningsunderlaget för byggherre- och entreprenadtjänster med stöd av bestämmelserna om omvärdering i 7 kap.
3 a § mervärdesskattelagen
- NJA 2021 s. 353”Suterränghuset på Ekerö”·27 maj 2021PrejudikatVid en småhusentreprenad har uppgifterna i kontraktshandlingarna om fördelning mellan boarea och biarea varit felaktiga.
Frågor om reklamation har skett i rätt tid och om beräkning av prisavdrag.
- RH 2020:39·29 juni 2020Vid tingsrätten pågick en rättegång mellan en entreprenör och beställare om fordran på grund av entreprenadavtal.
Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören på grund av påstått kontraktsbrott. Samtidigt väckte beställaren talan vid samma tingsrätt mot en borgensma…