Kulturmiljölagen 2 kap. 2 §
Fornlämningar och fornfynd
Författningstext
Till en fornlämning hör ett så stort område på marken, sjö- eller havsbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde.
När en fråga om fastställelse av gränserna för ett fornlämningsområde uppkommer, prövas frågan av länsstyrelsen.
När ett ärende om fastställelse av gränser tas upp av någon annan än ägaren av området, ska ägaren underrättas om ärendet och ges tillfälle att yttra sig i saken. Underrättelsen ska ske genom delgivning. Lag (2013:548).
Vad betyder det?
Paragrafen säger att en fornlämning alltid har ett skyddat område runt omkring sig, ett så kallat fornlämningsområde. Det ska vara så stort att lämningen bevaras och får tillräckligt utrymme utifrån sin art och betydelse. Området gäller både på land och under vatten.
Om det blir oklart var gränsen går är det länsstyrelsen som bestämmer den. Riktar sig till dig som byggaktör, markägare eller handläggare.
I praktiken: innan du gräver eller bygger nära en fornlämning måste du räkna med att skyddet sträcker sig utanför själva lämningen. Är gränsen oklar kan länsstyrelsen fastställa den, och då ska markägaren underrättas och få säga sitt.
Förklaringen är skriven med hjälp av AI och är ingen juridisk rådgivning. Det är författningstexten ovan som gäller.
Planium läser paragrafen tillsammans med dina handlingar och ger ett konkret svar: vad som krävs, vem som ansvarar och vad du behöver kontrollera.
Fråga Planium om den här paragrafen