Kulturmiljölagen 2 kap. 4 §
Fornlämningar och fornfynd
Författningstext
Fornfynd som avses i 3 § 1 tillfaller staten.
Fornfynd som avses i 3 § 2 tillfaller upphittaren. Han eller hon är dock skyldig att erbjuda staten att få lösa in det mot betalning (hembud) om 1. fornfyndet innehåller föremål som helt eller delvis består av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar, eller 2. fornfyndet består av två eller flera föremål som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans.
Fornfynd som påträffas på havsbotten eller dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion och som bärgats av ett svenskt fartyg eller förts till Sverige tillfaller staten.
En fartygslämning som påträffas på havsbotten eller dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion och som bärgats av ett svenskt fartyg eller förts till Sverige tillfaller staten, om det kan antas att fartyget förlist före 1850. Lag (2013:548).
Vad betyder det?
Paragrafen handlar om vem som äger ett fornfynd. Enkelt sagt: vissa fynd tillfaller staten direkt, andra får upphittaren behålla. Men hittar du till exempel guld, silver eller koppar, eller flera föremål som troligen lagts ner tillsammans, måste du först erbjuda staten att lösa in fyndet.
Den riktar sig till dig som gräver, schaktar eller på annat sätt stöter på fornfynd i ett projekt. I praktiken betyder det att du ska stanna arbetet och larma, inte själv avgöra ägandet. Fyndet kan tillfalla staten, och fel hantering kan fördröja bygget.
Förklaringen är skriven med hjälp av AI och är ingen juridisk rådgivning. Det är författningstexten ovan som gäller.
Planium läser paragrafen tillsammans med dina handlingar och ger ett konkret svar: vad som krävs, vem som ansvarar och vad du behöver kontrollera.
Fråga Planium om den här paragrafen