Kulturmiljölagen 7 kap. 1 §
Författningstext
Ett kulturföremål som finns i Sverige och som, efter det att Unidroit-konventionen av den 24 juni 1995 om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt trätt i kraft för Sveriges del, har förts ut olagligt från en stat som tillträtt konventionen ska återlämnas till den staten, om den begär det. Om den olagliga utförseln skett från en konventionsstat som är en EES-stat, ska föremålet dock återlämnas endast om det inte omfattas av definitionen i 6 kap. 2 § första stycket.
Trots första stycket ska föremålet inte återlämnas, om det har förts ut ur staten under upphovsmannens livstid eller inom femtio år från dennes död. Kulturföremål som har tillverkats av en eller flera medlemmar av en stam eller ursprungsbefolkning för stammens eller befolkningens traditionella eller rituella bruk ska dock alltid återlämnas till stammen eller befolkningen. Lag (2011:782).
Vad betyder det?
Paragrafen handlar om kulturföremål som olagligt förts ut från ett annat land och sedan finns i Sverige. Om utlandet begär det ska föremålet lämnas tillbaka, förutsatt att båda länderna anslutit sig till Unidroit-konventionen. Regeln riktar sig till den som sitter på ett sådant föremål, till exempel en byggherre eller entreprenör.
I ett byggprojekt kan det bli aktuellt om man hittar eller hanterar kulturföremål i en byggnad eller på en tomt. Då måste man vara uppmärksam på att föremålet kan behöva lämnas tillbaka till ursprungslandet.
Undantaget är föremål som förts ut medan upphovsmannen levde eller inom femtio år efter dennes död. Vissa föremål som tillverkats av en stam eller ursprungsbefolkning ska ändå alltid tillbaka.
Förklaringen är skriven med hjälp av AI och är ingen juridisk rådgivning. Det är författningstexten ovan som gäller.
Planium läser paragrafen tillsammans med dina handlingar och ger ett konkret svar: vad som krävs, vem som ansvarar och vad du behöver kontrollera.
Fråga Planium om den här paragrafen