RÅ 1996 ref. 21
Fråga om möjligheten att utdöma vite enligt plan- och bygglagen
Regeringsrätten · 13 februari 1996 · mål 4261-94
Vad innebär domen?
Regeringsrätten prövade om ett vitesföreläggande enligt plan- och bygglagen kunde dömas ut när den som förelagts inte hade fått del av beslutet i tid. Eftersom föreläggandet inte hade förordnats gälla omedelbart enligt 10 kap. 18 § äldre plan- och bygglagen, var fastighetsägaren inte skyldig att rätta sig efter det förrän det vunnit laga kraft. Den tidpunkten inföll när Regeringsrätten avslog ansökan om prövningstillstånd. Ägaren hade dock inte fått del av det beslutet förrän senare, och att åtgärderna inte vidtagits dessförinnan kunde därför inte ligga honom till last. Han hade inte heller varit ägare till fastigheten under den sista perioden, och kunde inte heller av det skälet lastas för försummelse. Vitesföreläggandet dömdes därför inte ut.
Domen är relevant i alla ärenden där ett vitesföreläggande ska följas upp och eventuellt dömas ut. Den visar att tidpunkten för när föreläggandet börjar gälla måste klarläggas, särskilt när beslutet inte förordnats gälla omedelbart. Om överklagandekedjan är lång uppstår frågan när den förelagda faktiskt kunnat rätta sig efter kravet. Delgivning av det avgörande som gör föreläggandet gällande blir då central.
I praktiken bör handläggaren kontrollera om föreläggandet gäller omedelbart eller inte, och dokumentera när den enskilde fått del av de beslut som styr tidsfristen. Även ägarförhållandena vid tiden för eventuell försummelse behöver klarläggas, eftersom en person som inte längre äger fastigheten inte kan lastas för att åtgärderna inte utförts.
Förklaringen är skriven av Planiums AI utifrån domen och är inte juridisk rådgivning.
Referatet i sin helhet
Uppgifter om parterna har tagits bort.
Enligt Byggnadsnämndens i Västerås beslut den 5 november 1991 förelades O.K., såsom ägare av fastigheten (fastigheten, uteslutet här), Västerås, att vid vite av 50 000 kr senast den 1 januari 1992 forsla bort vissa fordon från fastigheten. O.K. överklagade till länsstyrelsen i Västmanlands län som i beslut den 11 februari 1992 lämnade överklagandet utan bifall (med viss ändring utan betydelse för målets avgörande) och bestämde att åtgärderna skulle ha vidtagits senast en månad efter det att O.K. delgivits länsstyrelsens beslut. Sedan O.K. överklagat beslutet till Kammarrätten i Stockholm gjorde kammarrätten i dom den 14 april 1992 inte någon annan ändring i länsstyrelsens beslut än att kammarrätten föreskrev att åtgärderna enligt föreläggandet skulle ha utförts senast en månad efter det att O.K. fått del av kammarrättens dom. Domen delgavs O.K. den 25 juli 1992. O.K. överklagade och ansökte om prövningstillstånd hos Regeringsrätten som i beslut den 22 oktober 1992 avslog ansökan. Kammarrättens dom stod därvid fast. Underrättelse om Regeringsrättens beslut översändes till O.K. i vanligt brev.
Byggnadsnämnden ansökte den 17 december 1992 hos Länsrätten i Västmanlands län om att det förelagda vitet skulle dömas ut eftersom rättelse inte hade skett. Ansökan delgavs O.K. den 26 februari 1993.
Länsrätten i Västmanlands län (1993-10-07, ordförande Linderberg) yttrade: O.K. bestrider ansökan. Han motsätter sig att länsrätten dömer ut vitet, då han först genom byggnadsnämndens ansökan om utdömande av vite fått kännedom om Regeringsrättens beslut. Han uppger vidare att han från och med den 1 januari 1993 inte äger fastigheten. - Genom länsstyrelsens beslut den 11 februari 1992 kom vitesföreläggandet att omfatta endast tre fordon. Vidare kom tiden för fullgörande av föreläggandet att flyttas fram. Kammarrätten i Stockholm gjorde ingen annan ändring i länsstyrelsens beslut än att åtgärderna enligt föreläggandet skulle ha utförts senast en månad efter det att O.K. fått del av domen. O.K. fick del av domen den 25 juli 1992. Kammarrättens dom har numera vunnit laga kraft. Såvitt framgår av handlingarna har O.K. inte följt föreläggandet. Vad O.K. anfört i målet utgör inte skäl för att underlåta att döma ut vite. Med hänsyn till länsstyrelsens ändring av det ursprungliga föreläggandet bör vitesbeloppet jämkas till 25 000 kr. - Länsrätten bifaller ansökan och förpliktar O.K. att ge ut vite om 25 000 kr.
O.K. överklagade.
Kammarrätten i Stockholm (1994-06-28, Wennerholm, Östberg-Anclow, Eke, referent) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.
I överklagande hos Regeringsrätten fullföljde O.K. sin talan. Han anförde till stöd härför huvudsakligen, att han sedan den 1 januari 1993 inte längre var ägare till fastigheten samt att han inte fått del av innehållet i Regeringsrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd förrän den 26 februari 1993 då han delgavs byggnadsnämndens ansökan om utdömande av vitet.
Prövningstillstånd meddelades.
Byggnadsnämnden avstyrkte bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (1996-02-13, Wahlgren, Tottie, Palm, Swartling, Holstad) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I beslutet om vitesförläggande har inte enligt 10 kap. 18 § plan- och bygglagen (1987:10) förordnats att beslutet skulle gälla omedelbart. O.K. har därför inte haft skyldighet att rätta sig efter föreläggandet förrän detta vunnit laga kraft, eller den 22 oktober 1992, då Regeringsrätten avslog O.K:s ansökan om prövningstillstånd. Eftersom O.K. såvitt visats inte fått del av innehållet i Regeringsrättens beslut förrän den 26 februari 1993 bör det förhållandet att de förelagda åtgärderna inte vidtagits före sistnämnda datum inte medföra att något vite döms ut.
Av handlingarna framgår vidare att O.K. sedan den 19 januari 1993 inte längre är ägare till fastigheten (fastigheten, uteslutet här). Han kan därför inte läggas till last någon försummelse efter detta datum.
Under angivna omständigheter bör det förelagda vitet inte dömas ut.
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar.
Föredraget 1996-01-10, föredragande Bergquist, målnummer 4261-1994
Avgöranden som domen hänvisar till
- NJA 1971 s. 437
Liknande rättsfall
- RÅ 2006 ref. 27·16 juni 2006En konkursgäldenär har förelagts vid vite att vidta åtgärder beträffande egendom som står under konkursboets förvaltning.
Vitet har inte ansetts kunna dömas ut.
- RÅ 2002 ref. 39·24 juni 2002Sedan beslutsmyndigheten återkallat sina lagakraftvunna vitesförelägganden, har vitena inte kunnat dömas ut fastän adressaten kunnat antas ha åsidosatt föreläggandenas föreskrifter.
- RÅ 1998 ref. 57·30 december 1998Bygglov gavs för ett möbelvaruhus på ett område som enligt detaljplan avsetts för industriändamål, varefter en mindre del av byggnaden började användas för detaljhandel med skor.
Denna del av byggnaden ansågs tagen i anspråk för väsentligen annat ändamål än det som den tidigare använts för. Åtgärden har därför krävt bygglov och föranlett…
- RÅ 1995 ref. 40·31 augusti 1995Ett vitesföreläggande riktat till ägaren av en fastighet utan att ägaren namngivits har ej ansetts kunna medföra utdömande av vitet.
- RÅ 1995 ref. 36·7 juli 1995När bygglov söks i efterhand för olovligt uppförd byggnad har byggnadsnämnden ansetts skyldig att fatta beslut i bygglovsfrågan senast i samband med att nämnden utfärdar föreläggande att riva det olovligen uppförda.
- MÖD 2024:5·2 februari 2024Föreläggande om rättelse
MÖD har ansett att nämnden haft rätt att förena ett föreläggande om att riva en byggnad med både ett enstaka (fast) och ett löpande vite.
- NJA 2022 s. 934”Pooltaket”·12 december 2022PrejudikatDet är typiskt sett lämpligt att besluta om löpande vite vid förelägganden om att vidta rättelse vid olovligt byggande.
- NJA 2021 s. 490”Vitesspikningen”·22 juni 2021PrejudikatEn ansökan om utdömande av vite har ansetts inte kunna delges genom s.k.
spikning.