RÅ 2002 ref. 39
Sedan beslutsmyndigheten återkallat sina lagakraftvunna vitesförelägganden, har vitena inte kunnat dömas ut fastän adressaten kunnat antas ha åsidosatt föreläggandenas föreskrifter.
Regeringsrätten · 24 juni 2002 · mål 1552-99, 1575-99
Vad innebär domen?
Regeringsrätten slog fast att ett vite bara kan dömas ut så länge själva föreläggandet är gällande. En beslutsmyndighet får återkalla sina förelägganden även efter att de vunnit laga kraft, och det spelar ingen roll att en domstol tidigare prövat och fastställt dem. När byggnadsnämnden väl hade upphävt föreläggandena kunde de inte längre ligga till grund för utdömande av vite, oavsett att adressaten kunde antas ha brutit mot föreskrifterna. Kammarrätten borde därför ha upphävt länsrättens domar i stället för att döma ut vitena.
I praktiken innebär domen att en tillsynsmyndighet som återkallar ett vitesföreläggande samtidigt omöjliggör ett senare utdömande. Det gäller även om överträdelsen redan skett och en domstol hunnit pröva saken, så länge domen inte vunnit laga kraft när återkallelsen sker. För byggnadsnämnder och andra tillsynsmyndigheter är slutsatsen att ett beslut om återkallelse får direkta processuella följder och bör övervägas noga. För den som fått ett föreläggande är det relevant att återkallelse från myndighetens sida kan undanröja grunden för vitet, exempelvis när fastigheten byter ägare och föreläggandet riktats mot den tidigare ägaren.
Förklaringen är skriven av Planiums AI utifrån domen och är inte juridisk rådgivning.
Referatet i sin helhet
Uppgifter om parterna har tagits bort.
Byggnadsnämnden i Sjöbo kommun beslutade den 3 december 1991 (§ 380/91) att förelägga H.Å. vid vite om 10 000 kr att inom tre månader från mottagandet av beslutet vidta i föreläggandet angivna reparationsåtgärder på fastigheten Fränninge 35:1. Beslutet överklagades hos Länsstyrelsen i Malmöhus län, som i beslut den 4 november 1993 avslog överklagandet och bestämde att de förelagda åtgärderna, vid det av byggnadsnämnden bestämda vitet, skulle vara vidtagna inom två månader från delfåendet av länsstyrelsens beslut. Sedan även länsstyrelsens beslut överklagats, ändrade Kammarrätten i Göteborg genom dom den 27 juni 1994 inte det överklagade beslutet på annat sätt än att de förelagda åtgärderna skulle vara vidtagna inom två månader från delgivningen av kammarrättens dom. Domen vann laga kraft. Eftersom H.Å. inte till fullo följde föreläggandet beslutade byggnadsnämnden den 4 oktober 1994 (§ 252/94) att förelägga honom vid vite om 20 000 kr att inom två månader från delgivning av beslutet vidta i föreläggandet angivna reparationsåtgärder på fastigheten. Beslutet vann laga kraft. Byggnadsnämnden ansökte den 16 november 1995 och den 28 oktober 1996 om utdömande av respektive vite.
Länsrätten i Malmöhus län (1996-05-23, ordförande Jarnås) och Länsrätten i Skåne län (1997-09-03, ordförande Hinn) förpliktade H.Å. att till statsverket utge respektive vitesbelopp.
H.Å. överklagade och yrkade att besluten om utdömande av vite skulle upphävas. Han anförde bl.a. att han enligt köpeavtal den 7 november 1995 inte längre var ägare till fastigheterna.
Byggnadsnämnden ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet samt anförde bl.a. följande. Vid besiktning den 29 april 1997 har konstaterats att renoveringsarbetet fortskrider. Nämnden har den 3 juni 1997 upphävt sina förelägganden enligt bl.a. protokoll §§ 380/91 och 252/94, eftersom fastigheten bytt ägare. Ny ägare fick lagfart först den 14 oktober 1996.
Kammarrätten i Göteborg (1998-12-01, Rispe, Svensson, Nilsson, referent) yttrade: Kammarrätten finner länsrättens beslut om utdömande av vite lagligen grundade och avslår därför överklagandet.
H.Å. överklagade och vidhöll att besluten om utdömande av vite skulle upphävas.
Prövningstillstånd meddelades.
Byggnadsnämnden ansåg att Regeringsrätten skulle avslå överklagandet.
Regeringsrätten (2002-06-24, Lavin, Schäder, Melin, Stävberg, Kindlund) yttrade, efter att ha redogjort för de inledningsvis anförda omständigheterna: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Byggnadsnämnden ansökte den 16 november 1995 och den 28 oktober 1996 om utdömande av respektive vite. Av handlingarna målet framgår dock att byggnadsnämnden den 3 juni 1997 (§ 179/97) beslutade att upphäva föreläggandena, eftersom fastigheten Fränninge 35:1 hade bytt ägare.
En beslutsmyndighet äger återkalla sina förelägganden, även om dessa skulle ha vunnit laga kraft. Det saknar därvid betydelse om en domstol skulle ha överprövat ett föreläggande och fastställt detta. Ett förelagt vite kan endast dömas ut, försåvitt själva föreläggandet alltjämt är gällande. Sedan beslutsmyndigheten återkallat ett föreläggande, kan detta inte läggas till grund för ett uttagande av vite. Den omständigheten att adressaten kan antas ha åsidosatt föreläggandets föreskrifter inverkar inte på detta förhållande.
Vad nu sagts innebär att kammarrätten inte borde ha tillämpat de förelägganden som byggnadsnämnden återkallat ett och ett halvt år tidigare. Länsrättens dom den 3 september 1997 har också meddelats efter återkallelsen och borde därför inte ha inneburit att vitet dömdes ut. Beträffande länsrättens dom den 23 maj 1996 hade myndigheten då ännu inte återkallat föreläggandet, vilket dock skett när kammarrätten prövade målet. I det sistnämnda fallet borde kammarrätten ha upphävt länsrättens dom, eftersom denna inte vunnit laga kraft när återkallelsen skedde. Mot bakgrund av det ovan anförda skall kammarrättens och länsrättens domar upphävas.
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller H.Å:s yrkande och upphäver Kammarrättens i Göteborg dom i mål nr 5499-1996 och 5819-1997 samt Länsrättens Malmöhus län dom i mål nr Ö 12431-96 och Länsrättens i Skåne län dom i mål nr Ö 8651-96.
Föredragna 2002-05-29, föredragande I. Larsson, målnummer 1552-1999 och 1575-1999
Liknande rättsfall
- RÅ 2006 ref. 27·16 juni 2006En konkursgäldenär har förelagts vid vite att vidta åtgärder beträffande egendom som står under konkursboets förvaltning.
Vitet har inte ansetts kunna dömas ut.
- RÅ 1998 ref. 57·30 december 1998Bygglov gavs för ett möbelvaruhus på ett område som enligt detaljplan avsetts för industriändamål, varefter en mindre del av byggnaden började användas för detaljhandel med skor.
Denna del av byggnaden ansågs tagen i anspråk för väsentligen annat ändamål än det som den tidigare använts för. Åtgärden har därför krävt bygglov och föranlett…
- RÅ 1996 ref. 21·13 februari 1996Fråga om möjligheten att utdöma vite enligt plan- och bygglagen
- RÅ 1995 ref. 40·31 augusti 1995Ett vitesföreläggande riktat till ägaren av en fastighet utan att ägaren namngivits har ej ansetts kunna medföra utdömande av vitet.
- RÅ 1995 ref. 36·7 juli 1995När bygglov söks i efterhand för olovligt uppförd byggnad har byggnadsnämnden ansetts skyldig att fatta beslut i bygglovsfrågan senast i samband med att nämnden utfärdar föreläggande att riva det olovligen uppförda.
- HFD 2026 not. 20·2 juni 2026Regeringens beslut är inte av det slag som avses i artikel 9.2 i Århuskonventionen och kan därmed inte bli föremål för rättsprövning.
- HFD 2026 not. 21·2 juni 2026Regeringens beslut är inte av det slag som avses i artikel 9.2 i Århuskonventionen och kan därmed inte bli föremål för rättsprövning.
- MÖD 2026:13·21 maj 2026Tillsyn med anledning av åtgärder på fastighet
En fastighetsägare hyrde mot betalning ut två byggnader, ett s.k. attefallshus och ett äldre fritidshus, på sin fastighet. Den lagliga användningen av husen var…