Radon och geologi: markradon, radonmätning och SGU-kartor när du ska bygga

Därför avgör geologin under huset så mycket

Marken under en byggnad avgör mer än man tror: hur grunden ska utformas, om det behövs pålning, hur dränering och dagvatten ska lösas och hur mycket radon som kan ta sig in i inomhusluften. Radon och geoteknik hänger ihop. Både radonrisken och bärigheten beror på jordart, jorddjup, berggrund och grundvatten, och båda behöver hanteras i tidiga skeden, innan grundläggningen är bestämd.

Här går vi igenom vad som gäller för radon i nya och befintliga byggnader, hur markradon bedöms och hur du läser kartorna från Sveriges geologiska undersökning (SGU). Guiden riktar sig både till dig som bygger eget hus och till projektörer, konstruktörer och entreprenörer.

Vad är radon och var kommer det ifrån?

Radon är en radioaktiv, lukt- och färglös gas som bildas när uran och radium sönderfaller. Gasen sönderfaller i sin tur till radondöttrar som fastnar i luftvägarna. Efter rökning är radon den vanligaste orsaken till lungcancer i Sverige, och risken ökar med halten och med hur länge man utsätts. Därför finns krav både på nya byggnader och på befintliga bostäder och arbetsplatser.

Radon i inomhusluft har tre huvudkällor:

• Marken – den vanligaste källan. Radonhaltig jordluft sugs in genom otätheter i grunden, eftersom inomhusluften ofta har ett lätt undertryck mot marken.
• Byggnadsmaterial – framför allt blå lättbetong, som tillverkades av alunskiffer fram till mitten av 1970-talet. Materialet avger radon och ger förhöjd gammastrålning.
• Hushållsvatten – vatten från bergborrade brunnar kan innehålla radon som avgår till luften när du duschar eller diskar. Kommunalt vatten är sällan ett problem.

Referensnivån 200 Bq/m³ och byggreglerna

Radonhalt anges i becquerel per kubikmeter luft (Bq/m³) som årsmedelvärde. Flera regelverk använder samma tal men med olika juridisk funktion, och det är lätt att blanda ihop dem. Här är de i korthet.

Strålskyddsförordningen: referensnivå 200 Bq/m³

Enligt 3 kap. 6 § strålskyddsförordningen (2018:506) är referensnivån för radon 200 Bq/m³ som årsmedelvärde i bostäder, i lokaler som allmänheten har tillträde till och på arbetsplatser. En referensnivå är inget gränsvärde i strikt mening. Den anger en nivå som inte bör överskridas, och strålskyddsprincipen är att halterna ska hållas så låga som det rimligen går även under nivån. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) samordnar radonarbetet nationellt och ger ut metodbeskrivningar för mätning. På arbetsplatser delas tillsynen mellan Arbetsmiljöverket och SSM.

Befintliga bostäder: kommunens tillsyn

För befintliga bostäder och allmänna lokaler är det kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd som har tillsyn enligt miljöbalken, med stöd av Folkhälsomyndighetens vägledning. Kommunen kan förelägga en fastighetsägare att mäta och att åtgärda halter över 200 Bq/m³. Hyresvärdar och bostadsrättsföreningar har alltså ett eget ansvar för att känna till radonhalten i sina hus.

Nya byggnader: Boverkets byggregler (BFS 2024:8)

För nya byggnader och vid ändring ställer Boverket krav i BFS 2024:8 om hygien, hälsa och miljö, som gäller sedan 1 juli 2025. Kravet motsvarar det som tidigare stod i BBR: årsmedelvärdet av radonhalten i utrymmen där människor vistas mer än tillfälligt får inte överstiga 200 Bq/m³. Gammastrålning från byggnadsmaterial blir främst en fråga vid ändring av hus med blå lättbetong. Övergångstiden är slut: kom ansökan om lov eller anmälan in den 1 juli 2026 eller senare gäller BFS 2024:8. Projekt där ansökan kom in före dess kan fortfarande projekteras enligt BBR (BFS 2011:6), som upphävdes helt den 1 oktober 2026. Läs mer i guiden om Boverkets byggregler.

Kravet är funktionsbaserat: reglerna säger vad som ska uppnås, inte hur. Det är byggherren som ska visa att kravet uppfylls, och det blir ofta en kontrollpunkt i kontrollplanen.

Markradon: högradon-, normalradon- och lågradonmark

Hur mycket radon marken kan avge beror på två saker: hur mycket radium jorden och berget innehåller och hur genomsläpplig marken är för gas. En lera med måttlig uranhalt avger lite radon, eftersom gasen knappt rör sig i den täta jorden. Grovt grus i en rullstensås kan däremot avge mycket radon även med normal uranhalt, eftersom jordluften strömmar fritt.

I svensk praxis delas marken in i tre riskklasser utifrån radonhalten i jordluften, mätt i kilobecquerel per kubikmeter (kBq/m³) på ungefär en meters djup och vägd mot markens genomsläpplighet:

• Lågradonmark: under cirka 10 kBq/m³. Ofta täta jordar som lera och silt, eller berg med låg uranhalt. Normalt byggande räcker.
• Normalradonmark: cirka 10–50 kBq/m³. Den vanligaste klassen i Sverige, bland annat många moräner. Grunden ska byggas radonsäker.
• Högradonmark: över cirka 50 kBq/m³. Typiskt grovkorniga, genomsläppliga jordar som grus och sand i åsar, samt områden med uranrik berggrund som alunskiffer, vissa graniter och pegmatiter. Grunden ska byggas radonskyddad.

Gränserna är vägledande och används tillsammans med en bedömning av genomsläppligheten. Många kommuner har äldre radonriskkartor från 1980- och 1990-talen. De duger som översikt men är för grova för en enskild tomt. Tänk också på att fyllnadsmassor, sprängsten och makadam under grundplattan kan ge högradonförhållanden även på en tomt som i övrigt är normalradonmark.

Markradonmätning

Vid en markradonmätning slås en sond ner i marken, och jordluft sugs upp och analyseras på plats eller i laboratorium. Det behövs flera mätpunkter över byggytan, och genomsläppligheten bedöms utifrån jordart och kornstorlek. Mätningen görs av en konsult, ofta i samband med den geotekniska undersökningen. För ett enskilt småhus väljer många att i stället bygga radonsäkert eller radonskyddat utan mätning – det blir ofta billigare än att mäta.

Radonsäkert och radonskyddat byggande

Det billigaste sättet att klara radonkravet är att bygga rätt från början – att åtgärda en färdig byggnad med för höga halter kostar betydligt mer. I branschen skiljer man på två nivåer.

Radonsäkert byggande (normalradonmark)

• En tät grundkonstruktion, till exempel en sprickfri armerad betongplatta på mark. Rätt armering och härdning minskar risken för sprickor.
• Tätade genomföringar för avlopp, vatten, el och fjärrvärme, med tätningsmanschetter eller fogmassa avsedd för ändamålet.
• Tätade anslutningar mellan platta och grundmur eller kantbalk, och mellan olika gjutetapper.
• Ventilation som inte skapar onödigt stort undertryck mot marken.

Radonskyddat byggande (högradonmark)

• Allt som ingår i radonsäkert byggande, med extra omsorg om täthet.
• Radonduk eller annat gastätt membran under plattan, med skarvar och genomföringar tätade.
• Förberedelse för radonsug: ett ventilerat dräneringslager eller rör under plattan som kan anslutas till en fläkt om halten ändå blir för hög.
• Vid källare: tät källarvägg, eventuellt ventilerad luftspalt och noggrann tätning i alla genomföringar.
• Vid krypgrund: välventilerad krypgrund, där radonet späds ut innan det når bjälklaget, och ett tätt bjälklag.

Radonskydd hänger tätt ihop med fuktskydd. Ett radonmembran under plattan påverkar fuktförhållandena, och en krypgrund som ventileras för radonets skull ska samtidigt fungera ur fuktsynpunkt. Hantera det i fuktsäkerhetsprojekteringen och låt entreprenören dokumentera tätningen av genomföringar med fotografier i egenkontrollen, innan de byggs in.

Om halten ändå blir för hög

Åtgärden beror på källan. Radon från marken åtgärdas med tätning, radonsug eller radonbrunn, eller genom att ventilationen justeras så att undertrycket minskar. Blå lättbetong kräver ökad ventilation och i värsta fall att materialet byggs bort. Radon i brunnsvatten tas bort med en radonavskiljare. Mät alltid igen efter åtgärden.

Radonmätning: så mäter du rätt

Radonhalten varierar kraftigt över dygnet och året, beroende på väder, vind och hur mycket huset värms. Därför bestäms årsmedelvärdet genom en långtidsmätning enligt SSM:s metodbeskrivning.

• Mät med spårfilmsdosor (radondosor) från ett ackrediterat laboratorium.
• Mät i minst två månader under eldningssäsongen, 1 oktober–30 april. Då är skillnaden mellan inne- och utetemperatur störst, och radoninflödet från marken likaså.
• Placera dosorna i rum där ni vistas, till exempel sovrum och vardagsrum – minst två dosor per bostad och minst en per bebott våningsplan. I ett flerbostadshus mäts ett urval av lägenheterna.
• Använd huset som vanligt under mätningen. Ändra inte ventilationen.
• Korttidsmätningar och digitala mätare ger en fingervisning och är bra för att hitta läckage eller följa upp en åtgärd, men ersätter inte långtidsmätningen när ett årsmedelvärde ska redovisas.

Mätning i nybyggda hus

Eftersom mätningen ska göras under eldningssäsongen i ett hus i drift går den sällan att genomföra före slutbeskedet. Byggnadsnämnderna hanterar det olika: vissa godtar att radonsäkert utförande redovisas med egenkontroll och foton, andra kräver en uppföljande mätning efter inflyttning. Stäm av med byggnadsnämnden och skriv in hur kravet ska verifieras i kontrollplanen redan vid tekniskt samråd. Den kontrollansvarige bör se till att frågan inte faller mellan stolarna.

Vid köp av hus

Be säljaren om ett mätprotokoll. Saknas det, eller är mätningen gammal och huset har ändrats sedan dess (ny ventilation, nya fönster, bergvärme), är det rimligt att mäta igen. Kontrollera också om huset har blå lättbetong och om vattnet kommer från egen bergborrad brunn.

SGU:s kartor: jordarter, berggrund, grundvatten och uran

Sveriges geologiska undersökning (SGU) tillhandahåller fria kartor i Kartvisaren. För byggherrar och projektörer är fem kartlager särskilt användbara.

Jordartskartan

Kartan visar vilken jordart som finns nära markytan, på ungefär en halv meters djup: lera, silt, sand, grus, morän, torv, berg i dagen eller fyllning. Den säger mycket om bärighet, sättningsrisk, dränering och radonrisk. Lera betyder sättningsrisk och ofta pålning eller kompensationsgrundläggning. Torv och gyttja är olämpliga att grundlägga på. Grus och sand bär bra men kan ge högradonmark. Skalan varierar mellan områden, och de detaljerade karteringarna visar även underliggande lager.

Jorddjupskartan

Kartan visar modellerat djup till berg. Den hjälper dig att bedöma om grunden kan läggas direkt på berg, hur långa pålar som kan behövas och om det blir sprängning för källare eller ledningar. Modellen är grov och måste verifieras med sonderingar.

Berggrundskartan

Kartan visar bergarterna. Alunskiffer, vissa graniter och pegmatiter har förhöjd uranhalt och därmed större risk för radon, både i jordluften och i vatten från bergborrade brunnar. Alunskiffer finns bland annat i delar av Västergötland, Närke, Östergötland, Öland, Skåne och fjällkedjan. Den kan också ställa till problem som schaktmassa, eftersom den vittrar och kan ge surt lakvatten.

Flygmätningar av gammastrålning och uran

SGU har gjort flygburna mätningar av markens gammastrålning i stora delar av landet och redovisar halter av uran, torium och kalium. Kartan ger en regional bild av var marken har förhöjda uranhalter, men den mäter bara det översta markskiktet och är ingen radonkarta. Se den som en signal om att markradonmätning eller radonskyddat byggande bör övervägas.

Grundvatten och brunnar

SGU redovisar grundvattenmagasin och Brunnsarkivet, med uppgifter om borrade brunnar: djup, jorddjup, vattenmängd och ibland grundvattennivå. Planerar du egen brunn eller bergvärme ser du i brunnsarkivet hur djupt grannarna har fått borra. För en byggplats ger det en fingervisning om grundvattennivån, som påverkar schakt, källare och dränering.

Planiums Platsanalys hämtar SGU-data för en adress: jordart och jorddjup i punkten, närmaste observerade jordlagerföljd, brunnar med djup och grundvattennivå samt tidigare geotekniska borrningar inom cirka 500 meter. Platsanalysen ger däremot inget radonvärde – radon måste bedömas med mätning eller hanteras genom radonsäkert byggande.

Hur geologin styr grundläggningen

Geologin styr valet av grundläggning. SGU:s kartor och platsanalysen ger en första bild, men det är den geotekniska undersökningen som avgör. För ett småhus på fast morän räcker ofta en enkel undersökning med provgropar. För ett flerbostadshus på lera krävs sonderingar, provtagning och laboratorieanalyser. Så här brukar olika förutsättningar slå igenom:

• Berg i dagen eller ytligt berg: grundläggning direkt på berg, ofta med sprängning. Bra bärighet, men tänk på radon i berggrunden och på vibrationer mot grannar.
• Morän: oftast bra bärighet och platta på mark. Blockig morän kan försvåra schakt. Normalradonmark är vanligt.
• Sand och grus: god bärighet och dränering, men risk för högradonmark och för erosion i slänter.
• Lera och silt: sättningsrisk, ofta pålning, kompensationsgrundläggning eller lättfyllning. Skredrisk i sluttningar och nära vattendrag, se guiden om översvämning och skred. Låg radonrisk, men fyllning under plattan kan ändra det.
• Torv och organiska jordar: urgrävning eller pålning. Stora sättningar och ofta högt grundvatten.
• Fyllning: okänd sammansättning, sättningsrisk och ibland föroreningar. Kontrollera historiken, se guiden om förorenad mark.

I Planium kan konstruktören använda Geoteknik för att sammanställa och tolka geotekniska underlag och Grundläggningsval för att jämföra grundläggningsalternativ utifrån platsens förutsättningar. Använd betongberäknaren och grusberäknaren för en första mängdbedömning av platta och bärlager.

Grundvatten när du bygger

Grundvattnet påverkar både byggtiden och den färdiga byggnaden. Högt grundvatten gör schakter vattenfyllda, kräver länshållning och kan ge lyftkrafter på källare och tankar. På lång sikt styr grundvattennivån dränering, fuktskydd och risken för vatten i källaren.

• Ta reda på grundvattennivån: brunnsarkivet och platsanalysen ger en första bild, men säkra värden får du först med grundvattenrör som sätts vid den geotekniska undersökningen och läses av över tid. Nivån varierar över året.
• Länshållning under byggtiden: vatten som pumpas ur schakter kan innehålla slam och föroreningar och får inte släppas ut hur som helst. Fråga kommunens miljöförvaltning och VA-huvudmannen vart det ska ledas.
• Bortledning av grundvatten är vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken. Större eller långvariga sänkningar kan kräva anmälan eller tillstånd. Små verksamheter där det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas är undantagna, men den bedömningen måste göras. En grundvattensänkning i lerområden kan ge sättningar hos grannarna.
• Vattenskyddsområden: inom ett vattenskyddsområde gäller särskilda föreskrifter för schakt, bränslehantering och upplag. Platsanalysen visar om fastigheten ligger inom ett sådant område.
• Dagvatten: hur regnvattnet kan tas om hand på tomten hänger ihop med jordarten. Genomsläppliga jordar gör det möjligt att infiltrera, lera gör det svårare. Se dagvatten.

Checklista: radon och geologi i projektet

• Gör en platsanalys tidigt: jordart, jorddjup, berggrund, grundvatten, brunnar och tidigare borrningar.
• Titta på SGU:s berggrundskarta och flygmätningar av uran. Finns alunskiffer, uranrik granit eller en rullstensås i närheten?
• Bestäm en radonstrategi: markradonmätning, eller direkt radonsäkert respektive radonskyddat byggande.
• Beställ en geoteknisk undersökning anpassad till byggnadens storlek och markens förutsättningar.
• Skriv in radonkravet och hur det ska verifieras i kontrollplanen vid tekniskt samråd.
• Dokumentera tätningen av genomföringar och radonmembran i egenkontrollen innan de byggs in.
• Planera långtidsmätning under första eldningssäsongen och spara protokollet i drift- och underhållsdokumentationen.
• Har du egen brunn: låt analysera vattnet, även för radon och uran.

Radon och geologi är en del av platsens samlade förutsättningar. Läs också om fornlämningar och kulturmiljö, förorenad mark och riksintressen, och se hur allt hänger ihop i byggprocessen.