Vad är ett K-PM – och varför ska det tas fram tidigt?
K-PM, ”PM konstruktionsförutsättningar” eller bara ”konstruktionsförutsättningar”, är konstruktörens samlade redovisning av de antaganden som stommen dimensioneras efter. Där står vilken säkerhetsklass byggnaden har, vilka laster som gäller, hur de kombineras, vilken miljö betongen och stålet står i, vilka brandkrav bärverket ska klara, vilken livslängd som avses och hur huset grundläggs.
Begreppet K-PM finns inte i någon författning – det är en branschbenämning. Men innehållet är inte frivilligt: enligt BFS 2024:6 1 kap. 20 § ska det finnas en konstruktionsdokumentation när åtgärden kräver lov eller anmälan. Den ska minst redovisa förutsättningarna för dimensionering och uppförande (även geokonstruktionen), bärverkets verkningssätt, åtgärder mot oproportionerligt stora skador vid olyckshändelser, byggnadens avsedda livslängd och hur den ska uppnås samt vilket regelverk och dimensioneringssystem som tillämpats. K-PM:et är det dokument där de flesta av punkterna hamnar.
Skriv det tidigt. Ett K-PM som tas fram i systemhandlingsskedet blir ett gemensamt underlag för arkitekt, installatörer, brandkonsult och geotekniker. Ett K-PM som skrivs när ritningarna redan är klara blir en efterhandskonstruktion som ingen läser.
Det finns undantag: konstruktionsdokumentation behövs inte för byggnader på högst 50 m² som är avsedda för tillfällig vistelse, och inte heller vid ändring om den är obehövlig. För allt annat med lov eller anmälan – från villan till kontorshuset – är det klokt att räkna med ett K-PM, även om det för en villa ryms på två sidor.
Vem skriver K-PM:et och vem använder det?
Ansvarig konstruktör skriver dokumentet, ofta i samråd med uppdragsansvarig hos konsulten och med beställarens krav som grund. Läsarna är fler än man kan tro:
- Arkitekten – behöver veta vilka nyttiga laster som gäller för terrasser, vindar och teknikutrymmen, och vilka bjälklagstjocklekar som är rimliga.
- Installationskonsulterna – för laster från aggregat, schakt och håltagningar i bärande delar.
- Brandkonsulten – anger byggnadsklass och brandbelastning i brandskyddsbeskrivningen, vilket i sin tur styr bärverkets R-klass.
- Geoteknikern – behöver laster och sättningskrav för att kunna rekommendera grundläggning.
- Dimensioneringskontrollanten – BFS 2024:6 1 kap. 17 § kräver dimensioneringskontroll i säkerhetsklass 2 och 3, utförd av någon som inte har varit med och tagit fram handlingarna. Det första som kontrolleras är att antagandena stämmer med kraven för byggnaden.
- Entreprenören, stomleverantören och prefabtillverkaren – dimensionerar egna delar (takstolar, håldäck, stålanslutningar) och måste utgå från samma förutsättningar.
- Den kontrollansvarige och byggnadsnämnden – vill vid tekniskt samråd se att bärförmågan är omhändertagen i kontrollplanen.
I en totalentreprenad skriver entreprenörens konstruktör K-PM:et, men beställaren har ofta redan ställt krav i rambeskrivningen – till exempel högre nyttig last än regelminimum eller längre livslängd. Då ska K-PM:et visa hur de kraven har tagits om hand. Läs mer om skeden och roller i byggprocessen.
Regelverk och dimensioneringssystem – K-PM:ets första avsnitt
Börja med att ange vilka regler som gäller. Sedan 1 juli 2025 gäller Boverkets nya byggregler, och övergångsperioden löpte ut 1 juli 2026. För nya åtgärder i dag är det alltså BFS 2024:6 (bärförmåga, stadga och beständighet) som gäller i stället för EKS (BFS 2011:10). Projekt där ansökan kom in under övergångstiden kan fortfarande vara projekterade enligt EKS – skriv i så fall det uttryckligen, så att ingen blandar ihop de två systemen.
I BFS 2024:6 står kraven i själva föreskriften: säkerhetsindex, partialkoefficienter, lastkombinationer och lastvärden. Eurokoderna med svenska nationella bilagor är enligt det allmänna rådet till 2 kap. 1 § ett sätt att uppfylla kraven, och rådet räknar upp vilka delar och utgåvor som avses. I praktiken dimensionerar de flesta fortfarande med eurokoderna, men nu med föreskriften som överordnad ram.
Exempel – inledande avsnitt i ett K-PM för ett flerbostadshus:
- Exempel: ”Dimensionering sker enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd om bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m. (BFS 2024:6). Som dimensioneringssystem används eurokoderna SS-EN 1990–1997 i de utgåvor som anges i allmänt råd till 2 kap. 1 §. Brandteknisk dimensionering av bärverk sker enligt BFS 2024:7, 3 kap., och SS-EN 1992-1-2 respektive SS-EN 1995-1-2.”
Ange också vilka beräkningsprogram som används, och vilken version. Det låter som en detalj, men vid en dimensioneringskontroll eller en tvist fem år senare är det ofta just den uppgiften som saknas. En översikt över alla Boverkets författningar finns under byggregler, och skillnaderna mot det gamla systemet förklaras i guiden till Boverkets byggregler.
Säkerhetsklass: välj och motivera
BFS 2024:6 2 kap. 4 § delar in byggnader i tre säkerhetsklasser efter risken för allvarliga personskador vid brott: 1 (låg), 2 (normal) och 3 (hög). I 5–7 §§ anges vilka byggnader som hör var:
- Säkerhetsklass 3: byggnader där personer vistas mer än tillfälligt, såsom flerbostadshus, varuhus, sjukhus, skolor, sporthallar, utställningshallar, samlingslokaler, större kontor och större industrilokaler.
- Säkerhetsklass 2 (får användas): små byggnader med högst två plan där få personer vistas mer än tillfälligt, till exempel en- och tvåbostadshus, mindre kontor och mindre industrilokaler – samt större lager och ekonomibyggnader där få vistas tillfälligt.
- Säkerhetsklass 1 (får användas): små byggnader med högst två plan där få personer vistas tillfälligt, till exempel komplementbyggnader, mindre lager och mindre ekonomibyggnader.
Säkerhetsklassen förs in i beräkningen via partialkoefficienten γd: 0,83 i säkerhetsklass 1, 0,91 i säkerhetsklass 2 och 1,00 i säkerhetsklass 3 (3 kap. 2 §). Enskilda bärverksdelar får placeras i lägre klass om ett brott ger lägre risk – bedömningen görs utifrån brottbeteende, påverkat område, hur många som vistas där och hur ofta (2 kap. 9–10 §§).
Här gör K-PM:et nytta. Skriv inte bara ”Säkerhetsklass 3” – redovisa per byggdel:
- Exempel: ”Bärande stomme, bjälklag, pelare, väggar, grundläggning: SK3. Balkongplattor: SK3. Icke bärande innerväggar och fasadbeklädnad: SK1. Takstolar till förråd i gårdsbyggnad: SK2. Trappor: SK3.”
Tänk också på följderna. Säkerhetsklass 2 och 3 utlöser krav på dimensioneringskontroll, och i säkerhetsklass 3 ska kända och okända olyckshändelser beaktas enligt 5 kap. I praktiken betyder det att du måste redovisa hur fortskridande ras förhindras.
Laster: egentyngd, nyttig last, snö, vind och olyckslast
Lastavsnittet är oftast det längsta. Redovisa karakteristiska värden, var de gäller och var de kommer ifrån. Lastvärdena står direkt i 4 kap. BFS 2024:6.
Egentyngd och installationslast
Egentyngd är permanent last och omfattar bärverket, icke bärande delar och fasta installationer (4 kap. 8–9 §§). Ange antagna värden för golvuppbyggnader, undertak, installationer och lätta mellanväggar. Byggnadsdelar som lätt kan flyttas, som flyttbara mellanväggar, räknas som variabel last.
Nyttig last
Tabell 4:1 i BFS 2024:6 anger utbredd nyttig last per kategori. Några vanliga värden: rum i bostäder (A) 2,0 kN/m², balkonger i bostäder 3,5 kN/m², kontor (B) 2,5 kN/m², samlingslokaler 2,5–5,0 kN/m² beroende på underkategori och affärslokaler i varuhus 5,0 kN/m². Skriv in vilken kategori varje yta har – och var beställaren vill ha mer än minimum, till exempel för framtida flexibilitet.
Snölast och vindlast
Snölasten på tak bestäms enligt 4 kap. 28 § som Sk = μ · Ct · Ce · S0, där S0 är snölasten på mark enligt kartan i figur 4:2 och Ce aldrig får sättas lägre än 1,0 (29 §). Vindlasten utgår från referensvindhastigheten för orten (figur 4:3), terrängtyp och byggnadshöjd. Redovisa S0, referensvindhastighet och terrängtyp i klartext. Du kan hämta värden för en kommun med verktyget för snölast och vindlast.
- Exempel: ”Snölast på mark S0 = 2,0 kN/m². Formfaktor för sadeltak 27° μ1 = 0,8. Ct = 1,0, Ce = 1,0. Snöficka mot högre byggnadsdel beaktas enligt separat bilaga. Referensvindhastighet vb = 24 m/s, terrängtyp II.”
Olyckslaster och övriga laster
Ta med påkörningslast i garage, explosionslast där den är relevant, temperaturlast för långa byggnader utan rörelsefogar och laster under byggskedet. För byggnader i säkerhetsklass 3 ska strategin mot fortskridande ras stå här eller i ett eget avsnitt. Vill du räkna ned lasterna våning för våning finns stöd i Planiums flöde för laster och lastnedräkning.
Lastkombinationer i brott- och bruksgränstillstånd
I 3 kap. BFS 2024:6 anges lastkombinationerna i tabellform. I brottgränstillstånd används två kombinationer (tabell 3:1), som motsvarar ekvationerna 6.10a och 6.10b i SS-EN 1990:
- Lastkombination 1: γd · 1,2 · Gk + γd · 1,5 · Qk,1 + γd · 1,5 · ψ0 · Qk,i (ogynnsam permanent last, variabel huvudlast och övriga variabla laster).
- Lastkombination 2: γd · 1,35 · Gk (endast permanent last som ogynnsam).
- Lastkombination 3 (tabell 3:2) för statisk jämvikt: 1,1 · Gk ogynnsam och 0,9 · Gk gynnsam.
- Lastkombination 4 (tabell 3:3) får användas för geotekniska laster vid dimensionering av geokonstruktioner.
- Lastkombinationer 5 och 6 (tabell 3:4) gäller olyckslast respektive kvarvarande kapacitet efter lokal skada.
ψ-faktorerna finns i samma kapitel (tabell 3:5 och 3:6). För nyttig last i bostäder och kontor är ψ0 = 0,7, ψ1 = 0,5 och ψ2 = 0,3. För snö beror faktorerna på snözonen, och för vind är ψ0 = 0,3. Ange i K-PM:et vilka kombinationer som styr för respektive byggdel, och vilka kombinationer som används i bruksgränstillstånd – karakteristisk, frekvent eller kvasipermanent – kopplat till respektive krav.
Det är i bruksgränskraven som projekten oftast glömmer att bestämma sig. Enligt BFS 2024:6 2 kap. 12 § får deformationer, sprickbildning, svajning, svängningar och vibrationer bara förekomma i acceptabel omfattning – men vad som är acceptabelt bestämmer projektet. Skriv ned nedböjningsgränser (till exempel L/300 för bjälklag med spröda mellanväggar), sprickviddskrav och krav på svikt och vibrationer för träbjälklag. Kontrollera kombinationerna med lastkombinationsverktyget.
Exponeringsklasser, livslängdsklass och utförandeklasser
Enligt beständighetskravet i BFS 2024:6 (2 kap. 13 § och 6 kap. 3 §) ska material vara beständiga eller skyddas så att kraven uppfylls under byggnadens livslängd. Föreskriften anger inte själva klasserna – de kommer ur standarderna – men K-PM:et är rätt ställe att låsa dem.
Betong
Exponeringsklasserna enligt SS-EN 206 med svensk tillämpning i SS 137003 beskriver miljön: X0 (ingen risk), XC1–XC4 (karbonatisering), XD1–XD3 och XS1–XS3 (klorider från tösalt respektive havsvatten), XF1–XF4 (frost) och XA1–XA3 (kemiskt angrepp). Tillsammans med livslängdsklass styr de vattencementtal, hållfasthetsklass och täckskikt. Ta fram rätt klass per byggdel med exponeringsklassverktyget.
- Exempel: ”Platta på mark, inomhus, uppvärmt: XC2, livslängdsklass L50. Garagebjälklag med tösaltexponering: XC3/XD3/XF4, L50. Balkongplattor: XC4/XF1, L50. Ytterväggselement, utsida: XC4/XF1, L50.”
Utförandeklasser och klimatklass
Utförandeklassen anger hur noggrant något ska utföras och kontrolleras: för betong enligt SS-EN 13670, för stål EXC1–EXC4 enligt SS-EN 1090-2. Den påverkar kontrollplanen och vad stomleverantören ska kunna visa. För trä anger du i stället klimatklass enligt SS-EN 1995-1-1, som påverkar hållfasthetsvärden och val av förband. Planiums flöde för betong- och stålspecifikation går från miljö, livslängd och brand till exponeringsklass, täckskikt och utförandeklass per byggdel.
Brandkrav på bärverket enligt BFS 2024:7
Brandkraven på bärverk står sedan 2025 i 3 kap. BFS 2024:7. Utgångspunkten är byggnadsklass – 0 för mycket stort, 1 för stort, 2 för måttligt och 3 för litet skyddsbehov – och verksamhetsklass. Byggnadsklass och brandbelastning bestäms normalt av brandkonsulten i brandskyddsbeskrivningen. K-PM:et ska hänvisa dit, inte gissa själv.
Några krav som ofta styr stommen:
- Byggnadsklass 2: bärverk i huvudsystemet i lägst R 30 (R 15 med automatisk vattensprinkleranläggning).
- Byggnadsklass 1 med högst fyra plan ovan mark: lägst R 60. Fler än fyra plan: lägst R 90, men bjälklag och ej stomstabiliserande horisontella bärverk får vara R 60 upp till åtta plan.
- Bärverk i huvudsystemet under översta planet under mark: lägst R 90.
- Dimensionerande brandbelastning över 800 MJ/m² höjer kraven ovan (byggnadsklass 1 och under mark) med två klassificeringsperioder, över 1 600 MJ/m² med tre (12 §).
Skriv i K-PM:et vilken R-klass som gäller för varje byggdel och vilken metod som används för att visa den – tabell, förenklad beräkning eller avancerad modell. Valet påverkar täckskikt, tvärsnitt och brandskyddsbehandling av stål. Klassen kan du kontrollera med brandklassverktyget. Har projektet en brandkonsult ska ni stämma av avsnittet tillsammans.
Livslängd, geokonstruktion och grundläggning
Byggnadens avsedda livslängd ska stå i konstruktionsdokumentationen (1 kap. 20 § 4), liksom hur den ska uppnås. För vanliga byggnader är 50 år den dimensionerande livslängd som används i eurokodsystemet, men beställare kräver ofta 100 år för stommen i flerbostadshus. Skriv vilken livslängd som avses för stomme, balkonger, fasad och utbytbara delar, och vilket underhåll som förutsätts.
För grundläggningen ska geokonstruktionen hänföras till både säkerhetsklass och geoteknisk kategori enligt 7 kap. 2 §: kategori 1 för små, enkla byggnader med försumbar risk och kända grundförhållanden, kategori 2 för konventionella byggnader och grundläggningar och kategori 3 för resten. Geoteknisk kategori 1 får inte användas för geokonstruktioner i säkerhetsklass 3. En geoteknisk undersökning ska göras för alla geokonstruktioner (7 kap. 3 §).
K-PM:et ska alltså hänvisa till geoteknikerns handlingar, ange dimensionerande grundvattennivå, tillåtna sättningar och differenssättningar samt vald grundläggningsmetod. Hur du läser geoteknikerns underlag beskrivs i guiden till PM Geoteknik, och olika grundläggningsalternativ kan du jämföra i flödet för grundläggningsval.
- Exempel: ”Grundläggning med kantförstyvad platta på packad friktionsfyllning på fastmark enligt PM Geoteknik daterat 2026-03-12. Geoteknisk kategori 2, säkerhetsklass 3. Dimensionerande grundvattennivå +12,40 (RH 2000). Tillåten differenssättning 1/500.”
En beprövad struktur för K-PM:et
Det finns ingen föreskriven mall, men den här ordningen fungerar för de flesta byggnader:
- 1. Objekt och omfattning – byggnadens användning, antal plan, stomsystem, vad K-PM:et omfattar och inte omfattar.
- 2. Regelverk, dimensioneringssystem och beräkningsprogram.
- 3. Underlag – arkitektritningar, brandskyddsbeskrivning, PM Geoteknik, installationsunderlag, med datum och revision.
- 4. Säkerhetsklasser per byggdel.
- 5. Laster – egentyngder, nyttiga laster per yta, snö, vind, temperatur, olyckslaster, byggskedeslaster.
- 6. Lastkombinationer och bruksgränskrav.
- 7. Material, exponeringsklasser, livslängdsklass, utförandeklasser och klimatklass.
- 8. Brandteknisk dimensionering.
- 9. Stabilisering och åtgärder mot fortskridande ras.
- 10. Grundläggning och geokonstruktion.
- 11. Livslängd och förutsatt underhåll.
- 12. Kontroll – dimensioneringskontroll, egenkontroll och kontrollpunkter för utförandet.
- 13. Gränssnitt mot andra konstruktörer och leverantörer (prefab, takstolar, stålstomme).
Versionshantera dokumentet som en ritning: revisionsdatum, ändringsmarkering och en kort revideringslogg. Lasterna ändras ofta när installationerna blir kända – utan logg vet ingen vilken version beräkningen gjordes mot. Vill du se hur konstruktionshandlingar ser ut i verkliga projekt kan du söka bland konstruktionsritningar i arkivet.
I Planium tar flödet Konstruktionsförutsättningar fram klasser och laster deterministiskt utifrån byggnad, stomme, miljö och brandkrav, och skriver sedan ett utkast till K-PM och konstruktionsdokumentation som konstruktören granskar och kompletterar.
Vanliga brister i K-PM – och hur du hittar dem
- Fel regelverk. Ett K-PM som hänvisar till EKS i ett projekt som ska följa BFS 2024:6, eller tvärtom – ofta för att dokumentet har kopierats från ett äldre projekt.
- En säkerhetsklass för hela huset. Utan uppdelning per byggdel blir antingen allt överdimensionerat, eller så hamnar balkonger och trappor i fel klass.
- Nyttiga laster som inte stämmer med arkitektens rumsfunktioner – teknikrum, förråd och takterrasser är klassikerna.
- Snö mot högre byggnadsdelar, drivbildning vid takfotsräcken och solcellsanläggningar som saknas i lastavsnittet.
- Brandklass utan hänvisning till brandskyddsbeskrivningen, eller med en byggnadsklass som inte stämmer med den.
- Grundläggning utan koppling till ett daterat geotekniskt underlag.
- Saknade bruksgränskrav, så att frågan om svikt i träbjälklag dyker upp först vid slutbesiktningen.
Dimensioneringskontrollen enligt 1 kap. 17 § ska bland annat kontrollera att antagandena stämmer med kraven för byggnaden och att antagandena om laster är tillämpliga. Kontrollen blir mycket enklare om K-PM:et är tydligt. Planiums flöde för dimensioneringskontroll läser beräkningsrapport, K-PM och K-ritningar mot varandra som en rimlighetskontroll – den ersätter inte den oberoende kontrollanten. Kontrollpunkterna för stommen förs sedan in i projektets kontrollplan.