Vad BIM är – och vad det inte är
BIM står för Building Information Modelling, på svenska ofta byggnadsinformationsmodellering. Kärnan är enkel: i stället för att beskriva byggnaden med linjer på ritningar skapar varje projektör objekt i en 3D-modell – väggar, bjälklag, kanaler, rör, dörrar – med egenskaper som material, brandklass, tillverkare eller underhållsintervall. Ritningarna blir ett utdrag ur modellen i stället för själva informationsbäraren.
BIM är alltså inte ett program och inte en 3D-bild. Det är ett arbetssätt för att skapa, dela och kontrollera information. Ett projekt kan ha avancerade modeller och ändå sakna BIM i egentlig mening, om ingen bestämt vilken information som ska finnas, vem som äger den och hur den ska lämnas över.
I Sverige projekteras de flesta större projekt i modeller, och stora offentliga beställare som Trafikverket kräver modellbaserade leveranser. Branschföreningen BIM Alliance Sverige samlar beställare, konsulter, entreprenörer och förvaltare kring gemensamma arbetssätt.
Användningsområden: vad modellen ska användas till
Den viktigaste frågan i början av ett BIM-projekt är inte vilket program som ska användas, utan vad modellerna ska användas till. Varje användningsområde ställer egna krav på vilken information som måste finnas och hur noggrann den ska vara.
- Visualisering och gestaltning i tidiga skeden och vid samråd.
- Samordning och kollisionskontroll mellan arkitekt, konstruktör och installatörer.
- Mängdavtagning för kalkyl, inköp och mängdförteckning.
- Analyser och beräkningar: energi, dagsljus, brand, bärförmåga, klimatpåverkan.
- Tidsplanering kopplad till modellen (ofta kallat 4D) och produktionsplanering på plats.
- Underlag för prefabricering och maskinstyrning, till exempel för markarbeten.
- Relationsmodell och informationsöverlämning till förvaltningen.
Du har säkert hört talas om BIM-nivåer 0–3, en modell från Storbritannien som beskriver mognad från papper till helt integrerad informationshantering. I dag talar man hellre om användningsområden och informationsbehov, i linje med ISO 19650. Det säger mer att skriva ”modellen ska användas för mängdavtagning av betong och armering” än ”projektet ska nå BIM-nivå 2”.
ISO 19650: standarden för informationshantering
ISO 19650 är en internationell standardserie för hur information om byggnadsverk organiseras och digitaliseras med hjälp av BIM. Den är fastställd som svensk standard (SS-EN ISO 19650) och säljs av SIS. Serien bygger vidare på det brittiska PAS 1192-systemet.
- Del 1 beskriver begrepp och principer.
- Del 2 gäller leveransskedet, alltså projektering och byggande.
- Del 3 gäller förvaltningsskedet.
- Del 4 gäller informationsutbyte.
- Del 5 gäller säkerhetsmedveten informationshantering, till exempel för skyddsvärda anläggningar.
Begreppen du behöver känna till
- Organisationens informationskrav (OIR) – vad beställarorganisationen behöver veta för sin verksamhet.
- Förvaltningens informationskrav (AIR) – vad som behövs för drift och underhåll av byggnaden.
- Projektets informationskrav (PIR) – vad beställaren behöver för att fatta beslut i projektet.
- Informationsutbyteskrav (EIR) – kraven på den som ska leverera information i ett uppdrag. I Sverige skrivs de ofta i en BIM-manual eller leveransspecifikation.
- BIM-genomförandeplan (BEP) – leverantörens svar på hur kraven ska uppfyllas: verktyg, ansvar, rutiner.
- Gemensam datamiljö (CDE) – den plattform där all information delas, granskas och godkänns, med tydliga statusar.
Hur detaljerad informationen ska vara styrs numera ofta med begreppet informationsbehov (level of information need, standardiserat i EN 17412-1) i stället för de äldre LOD-nivåerna. Poängen är att beskriva exakt vilken geometri, vilka egenskaper och vilken dokumentation som behövs för ett visst syfte, i stället för en generell nivå för hela modellen.
BIM-manual och leveransspecifikation
BIM-manualen (ibland kallad leveransspecifikation eller BIM-krav) är beställarens dokument om vad som ska levereras. Den ingår i förfrågningsunderlaget och blir därmed en del av avtalet. En bra BIM-manual är kort, konkret och kontrollerbar.
Det här bör finnas med
- Syfte och användningsområden – vad modellerna ska användas till i varje skede.
- Informationsbehov per objekttyp och skede, gärna med exempel.
- Klassificering, till exempel att objekt ska klassas enligt CoClass och vilka som ska ha referensbeteckningar.
- Koordinatsystem, höjdsystem och nollpunkt.
- Filformat: IFC-version, eventuella inbyggda format och format för ritningar.
- Namngivning av filer, våningsplan och objekt.
- Rutiner för samordning, kollisionskontroll och ärendehantering.
- Leveranser till förvaltningen: relationsmodell, egenskaper, dokument.
Ett vanligt fel är att kopiera en BIM-manual från ett tidigare projekt utan att stryka det som inte behövs. Varje krav kostar pengar att uppfylla och kontrollera. Ställ hellre få krav som verkligen följs upp än en lång lista som ingen kontrollerar.
IFC: det öppna formatet
IFC (Industry Foundation Classes) är ett öppet filformat för att utbyta modeller mellan olika program. Det förvaltas av buildingSMART International och är standardiserat som ISO 16739. Med IFC kan arkitekten arbeta i ett program, konstruktören i ett annat och installatörerna i ett tredje – och ändå mötas i samma samordningsmodell.
IFC garanterar inte att informationen kommer fram. Exporten måste vara inställd så att rätt objekttyper, egenskaper och klassificering följer med. Kontrollera därför i BIM-manualen vilken IFC-version som gäller, och testa en exportfil från varje disciplin tidigt i projektet. Problem skickas ofta mellan programmen i formatet BCF (BIM Collaboration Format), som pekar ut en viss plats och ett visst objekt i modellen.
Samordningsmodell och kollisionskontroll
Samordningsmodellen består av disciplinernas modeller, sammanslagna i ett granskningsverktyg. Ingen modellerar i den – den är en vy för att se hur allt passar ihop. Ansvaret för att hålla ordning ligger normalt hos BIM-samordnaren, i nära samarbete med projekteringsledaren och, i installationstunga projekt, installationssamordnaren.
Så fungerar en kollisionskontroll
- Bestäm vad som ska kontrolleras mot vad: till exempel ventilationskanaler mot bärande balkar, eller sprinklerrör mot undertak.
- Sätt toleranser. Ett rör som går 5 mm in i ett undertak är inte samma problem som en kanal genom en betongbalk.
- Gruppera träffarna. Hundra krockar mellan samma kanal och samma vägg är ett problem, inte hundra.
- Fördela ärendena med ansvarig och datum, gärna via BCF.
- Följ upp på nästa samordningsmöte och mät trenden – antalet öppna ärenden ska gå ner.
Kollisionskontroll fångar fysiska krockar, men inte allt. Saknade servicezoner, brandcellsgränser som korsas utan åtgärd eller ett stomgränssnitt som ingen kommit överens om syns inte som krockar. Komplettera därför med regelbaserade kontroller och manuell granskning. I Planium kan du låta flödet Granskning av handlingar gå igenom ritningar och beskrivningar parallellt med modellgranskningen.
BIM i produktionen
Modellen gör nytta även när bygghandlingarna är klara. Platsorganisationen kan använda den för att planera etableringen, ta fram mängder till avrop, visa yrkesarbetare hur komplicerade detaljer ser ut och följa upp vad som är byggt. Markentreprenörer använder modellerna för maskinstyrning, och leverantörer av prefabricerade element tillverkar direkt från modellen.
Det förutsätter att produktionen får en modell som stämmer med gällande handlingar. Bestäm därför vilken status en modell ska ha för att få användas i produktionen, och se till att ändringar under byggtiden – inte minst ÄTA-arbeten – förs in. Annars blir relationsmodellen fel.
BIM i förvaltningen
Den största ekonomiska nyttan med BIM ligger ofta i förvaltningen, eftersom en byggnad används i många decennier efter att projektet avslutats. En förvaltare som får en uppdaterad relationsmodell med klassade objekt, egenskaper och kopplade dokument kan planera underhåll, hantera felanmälningar och ta fram underlag för ombyggnader utan att mäta upp byggnaden på nytt.
För att det ska fungera måste förvaltningens behov styra kraven från början. Fråga fastighetsförvaltaren vilka objekt och egenskaper som behövs, och i vilket format förvaltningssystemet kan ta emot dem. Ofta blir svaret att installationskomponenter, rum och ytskikt prioriteras, medan detaljerad geometri för stommen är mindre viktig. Läs mer om överlämningen i guiden om relationshandlingar.
Modellerna är också ett bra underlag för klimatdeklarationen, som bygger på mängder av byggprodukter. Mängder från en välklassad modell gör det enklare att räkna klimatpåverkan tidigt, till exempel i flödet Klimatberäkning.
Roller, ansvar och avtal i ett BIM-projekt
BIM ändrar inte vem som ansvarar för vad i projektet. Arkitekten ansvarar för sin arkitektmodell, konstruktören för sin konstruktionsmodell och installatörerna för sina. Det nya är att någon måste ansvara för helheten – att modellerna går att lägga ihop, att samordningen sker och att informationen uppfyller kraven.
- Beställaren ställer informationskraven och tar emot leveranserna. Hos större beställare finns ofta en egen BIM-strateg eller informationsansvarig.
- BIM-samordnaren håller ihop modellerna, kör kontroller och följer upp ärenden. Läs mer om rollen i yrkesguiden för BIM-samordnare.
- Projekteringsledaren ansvarar för att projekteringen följer tidplan och krav och att samordningen leder till beslut.
- Varje disciplin har en modellansvarig som ser till att den egna modellen följer BIM-manualen.
- I produktionen tar entreprenören över ansvaret för att föra in ändringar i modellen, om avtalet säger så.
Skriv in BIM i avtalet
Standardavtalen AB 04, ABT 06 och ABK 09 säger inget särskilt om modeller. Därför måste avtalet ange vad som gäller: om modellen eller ritningen har företräde när de inte stämmer överens, vilka modeller som är kontraktshandlingar och vilka som bara är informationsunderlag, vem som får använda modellen till vad efter projektet och vilket format som ska levereras. Skriv in detta i AF-delen eller i uppdragsbeskrivningen, och hänvisa till BIM-manualen som kontraktshandling.
En vanlig källa till tvist är att entreprenören tar mängder ur en modell som beställaren betraktar som informationsunderlag. Om mängderna är fel, vem bär risken? Utan en tydlig skrivning i avtalet finns inget självklart svar. Samma sak gäller rätten att använda modellen: en förvaltare som vill bygga vidare på arkitektens modell vid en ombyggnad behöver ha den rätten avtalad.
Tänk också på informationssäkerheten. Modeller av skyddsvärda byggnadsverk, till exempel infrastruktur eller lokaler för samhällsviktig verksamhet, kan innehålla uppgifter som inte bör spridas fritt. ISO 19650-5 ger stöd för hur sådan information hanteras.
Så kommer du igång med BIM i ett projekt
- Bestäm användningsområden innan projekteringen startar och skriv ner dem.
- Ta fram informationskrav och BIM-manual utifrån användningsområdena – inte tvärtom.
- Utse en ansvarig BIM-samordnare och avsätt tid i projekteringsledningen.
- Bestäm koordinatsystem, filformat, namngivning och samordningsrytm vid projektstart, till exempel i flödet Projektstart.
- Testa IFC-export och samordning tidigt, med en provleverans från varje disciplin.
- Följ upp leveranserna mot kraven vid varje skedesgräns, från systemhandling till bygghandling.
- Planera överlämningen till förvaltningen redan i programskedet.
Vanliga misstag med BIM
- Att börja i verktyget i stället för i syftet. Utan användningsområden blir modellerna antingen för detaljerade eller för tunna.
- Att ställa krav som ingen kontrollerar. Ett krav som inte följs upp blir inte uppfyllt.
- Att tro att kollisionskontroll är granskning. Krockfria modeller kan fortfarande vara fel.
- Att låta ritningar och modell glida isär. Det ska vara tydligt vad som gäller om de skiljer sig åt.
- Att glömma ändringarna under byggtiden, så att relationsmodellen inte stämmer med det som byggts.
- Att lämna över modellen till förvaltaren utan att kontrollera att den går att läsa in.