Teknisk beskrivning i bygg: så skriver du den enligt AMA

Vad är en teknisk beskrivning – och vem använder den?

Ritningen visar var saker ska sitta och hur stora de är. Den tekniska beskrivningen anger vad de ska vara gjorda av, hur de ska utföras och hur resultatet ska kontrolleras. Betongens hållfasthetsklass, ett golvs ytjämnhet, typ av tätskikt, toleranser för en fasad och vilken provning som krävs innan ett system tas i drift – allt det står i beskrivningen, inte på ritningen.

Beskrivningen ingår i förfrågningsunderlaget och sedan i kontraktet, vilket gör den till ett juridiskt dokument. Entreprenören räknar på det som står där, platschefen bygger efter det och besiktningsmannen bedömer fel mot det. Allt som är oklart i beskrivningen blir förr eller senare en diskussion om ÄTA-arbeten.

I en utförandeentreprenad skriver beställarens konsulter den tekniska beskrivningen med färdiga lösningar. I en totalentreprenad ställer beställaren i stället funktionskrav i en rambeskrivning, och totalentreprenören tar fram de tekniska beskrivningarna som bygghandlingar. Skrivtekniken är densamma. Skillnaden ligger i vem som skriver och hur detaljerade kraven är när arbetet handlas upp.

Varje projektör skriver normalt sin egen del: arkitekten för husbyggnadsdelarna (A-beskrivning), konstruktören för stommen, VVS- och elkonsulten för sina installationer och markprojektören för markarbetena. Projekteringsledaren ser till att delarna hänger ihop och att gränsdragningen mellan dem är tydlig.

AMA-strukturen: referensverket du hänvisar till

AMA står för Allmän material- och arbetsbeskrivning och ges ut av Svensk Byggtjänst. AMA innehåller beprövade krav på material, utförande och kontroll för det mesta som byggs. Tanken är att du inte ska behöva skriva samma krav i varje projekt. I stället hänvisar beskrivningen till AMA, och AMA-texten blir en del av avtalet.

• AMA Hus – husbyggnad. Senaste utgåvan är AMA Hus 24.
• AMA Anläggning – mark, väg, ledningar och anläggningar. Senaste utgåvan är AMA Anläggning 23.
• AMA VVS & Kyla och AMA EL – installationer.
• AMA AF – administrativa föreskrifter, som styr upphandling och genomförande i AF-delen. Läs mer i vår AMA-guide.
• RA (Råd och anvisningar) – finns till varje AMA-del och riktar sig till dig som skriver beskrivningen. RA anger vad du ska ange under respektive kod och ger förslag på formuleringar.
• MER – mätregler för mängdförteckningar, som används när mängder ska räknas fram och prissättas.

Kontrollera alltid vilken utgåva av AMA som ska gälla och skriv ut den i beskrivningens inledning eller i AF-delen. AMA kommer i nya utgåvor med några års mellanrum, och koder och texter ändras mellan utgåvorna. En beskrivning som blandar koder från två utgåvor är en vanlig källa till missförstånd.

Pyramidregeln

AMA är hierarkiskt uppbyggd, och en av de viktigaste principerna är pyramidregeln: text under en kod gäller även för alla underliggande koder. Ett krav under en överordnad rubrik för platsgjuten betong gäller alltså för alla underliggande avsnitt om formar, armering och gjutning. Därför ska du inte upprepa krav på flera nivåer. Skriv kravet på den högsta nivå där det gäller för allt under.

Koder och rubriker: BSAB och CoClass

AMA:s koder bygger på klassifikationssystemet BSAB 96, framför allt tabellen för produktionsresultat. En kod består av bokstäver som anger typ av arbete, ibland följda av punkt och siffror för en finare indelning. Kod och rubrik ska skrivas exakt som i AMA – det är kombinationen av dem som gör AMA-texten gällande. Byter du rubrik eller hittar på egna koder inom AMA:s struktur blir hänvisningen otydlig.

Behöver du beskriva något som saknas i AMA får du lägga in en egen kod och rubrik på lämplig plats i strukturen. Gör det tydligt att texten är projektets egen, och skriv kompletta krav – det finns ingen AMA-text att luta sig mot.

CoClass är Svensk Byggtjänsts nyare klassifikationssystem, framtaget som efterföljare till BSAB 96 och anpassat för digitala modeller och förvaltning. Det används allt oftare för att klassificera objekt i BIM-modeller, ritningar och förvaltningssystem, men i den tekniska beskrivningen är det fortfarande AMA:s kodstruktur som gäller. Skillnaderna och hur de två systemen kopplas ihop beskriver vi i guiden om BSAB och CoClass.

Så bygger du upp beskrivningen steg för steg

• 1. Gå igenom ritningarna och lista alla byggdelar och arbeten som ska ingå. Listan blir din innehållsförteckning.
• 2. Leta upp rätt kod och rubrik i AMA för varje arbete. Använd samma AMA-utgåva genom hela beskrivningen.
• 3. Läs RA under varje kod. Där står vad du ska ange i beskrivningen, till exempel materialtyp, klass, kulör eller tolerans.
• 4. Skriv bara det som är projektspecifikt: de val som RA säger att du ska ange, plus eventuella skärpningar av eller avsteg från AMA-texten.
• 5. Hänvisa till ritningar där det behövs – med ritningsnummer, inte bara ”se ritning”.
• 6. Skriv in krav på kontroll och dokumentation där AMA öppnar för det, så att entreprenörens egenkontroll får något konkret att kontrollera mot.
• 7. Stäm av mot mängdförteckningen så att koderna är desamma i båda dokumenten.
• 8. Låt en annan projektör granska. Den som har skrivit texten ser sällan sina egna luckor.

De flesta konsultföretag har egna mallar som utgår från AMA:s struktur, ofta i Svensk Byggtjänsts beskrivningsverktyg. Det sparar tid, men mallen är bara en utgångspunkt – en mall från förra projektet innehåller alltid något som inte hör hemma i det nya. Planium har ett flöde för beskrivningar som skriver ett första utkast utifrån byggdel, omfattning och de krav du anger, med antagandena markerade. Varje rad måste ändå läsas av den som ska stå för kraven.

Hänvisningar eller egna krav – var går gränsen?

Grundregeln är enkel: hänvisa när AMA redan säger det du vill, och skriv själv när projektet kräver något annat eller när RA säger att du ska ange något. Det som inte står i beskrivningen gäller enligt AMA. Därför är en kort beskrivning ofta bättre än en lång – förutsatt att den tar med alla val som AMA lämnar öppna.

Undvik att upprepa AMA-texten

Skriver du av AMA-text och formuleringen avviker lite uppstår frågan vilken text som gäller. Byts AMA-utgåvan dessutom mellan projekten sitter du med två versioner av samma krav. Låt koden göra jobbet – AMA-texten gäller genom hänvisningen – och skriv bara till det som skiljer.

Skriv egna krav som går att kontrollera

Krav som ”ska utföras fackmässigt” eller ”hög kvalitet” går inte att besiktiga. Skriv mätbara krav: en klass, ett värde, en tolerans eller en hänvisning till en standard. Ska ytjämnheten vara strängare än AMA:s grundkrav, ange vilken toleransklass som gäller och var.

Hänvisa till standarder och föreskrifter med omtanke

Hänvisningar till svensk och europeisk standard är ofta rätt, men ange vilken klass eller vilket alternativ i standarden som gäller. Myndighetskrav som Boverkets byggregler gäller oavsett vad beskrivningen säger, så det är sällan meningsfullt att skriva av dem. Däremot ska beskrivningen innehålla de projektspecifika kraven som följer av dem, till exempel de brandtekniska klasser som brandskyddsbeskrivningen anger.

Förtursordning mellan handlingarna

När kontraktshandlingarna säger olika saker avgör en förtursordning vilken handling som gäller. AB 04 och ABT 06 har en sådan ordning i 1 kap. 3 §, och AF-delen kan ändra den för det enskilda projektet. Ta reda på vad som gäller i ditt kontrakt innan du räknar med att beskrivningen eller ritningen har företräde. Säkrast är ändå att se till att handlingarna inte motsäger varandra. Läs mer i AB 04.

Exempel ur en teknisk beskrivning

Utdragen nedan är påhittade. Koden visas som [kod], eftersom rätt kod och rubrik ska hämtas ur den AMA-utgåva som projektet använder. Lägg märke till hur lite text som behövs när AMA står för grundkraven.

Exempel – betong i platta på mark

”[kod] Platsgjuten betong i platta på mark. Betong i hållfasthetsklass C30/37, exponeringsklass XC2. Ytan ska vara stålglättad och uppfylla ytjämnhetskravet för golv som ska beläggas med plastmatta. Gjutning får inte ske vid lufttemperatur under +5 °C utan vinteråtgärder enligt entreprenörens gjutplan, som ska lämnas till beställaren senast fem arbetsdagar före första gjutning. Mätning av relativ fuktighet i betongen ska utföras före mattläggning och redovisas i protokoll. Se ritning K-20-1-001.”

Exempel – innervägg med specifikt krav

”[kod] Regelväggar med skivbeklädnad. Väggtyp IV 3 enligt ritning A-40-1-101: stålregel 70 mm, c 450, två lager gipsskiva per sida, mineralull 70 mm. Ljudreduktion R’w minst 52 dB mellan lägenhet och korridor. Väggen utgör brandcellsgräns i klass EI 60 enligt brandskyddsbeskrivningen. Genomföringar tätas med system som har dokumenterad brandteknisk klass motsvarande väggens.”

Exempel – kontrollkrav

”[kod] Kontroll av tätskikt i våtrum. Utöver kontroll enligt AMA ska entreprenören fotografera varje våtrum efter applicerat tätskikt och före plattsättning. Bilderna ska märkas med lägenhetsnummer och redovisas i egenkontrollen.”

Vill du se hur ritningarna som beskrivningen hänvisar till brukar se ut kan du bläddra bland konstruktionsritningar och detaljritningar i byggarkivet. Där visar också ritningsförteckningarna hur numreringen brukar se ut.

Teknisk beskrivning och mängdförteckning

I en utförandeentreprenad på à-pris eller med mängdredovisning följer mängdförteckningen samma koder som beskrivningen. Varje post i mängdförteckningen pekar alltså på ett avsnitt i beskrivningen, och mängderna räknas enligt mätreglerna i MER. Stämmer koderna inte överens blir det oklart vad en post omfattar – och då uppstår tvister om vad som är kontraktsarbete och vad som är tillägg.

Skriv beskrivningen och mängdförteckningen tillsammans, eller låt samma person stämma av dem mot varandra innan underlaget skickas ut. Hur mängderna tas fram beskriver vi i guiden till mängdförteckning.

Vanliga fel i tekniska beskrivningar

• Gammal mall som inte har rensats – krav på material eller system som inte finns i projektet, eller hänvisningar till upphävda regler som BBR och EKS i ett projekt som följer Boverkets nya byggregler.
• Fel AMA-utgåva eller blandade utgåvor – koder från AMA Hus 21 i en beskrivning som säger AMA Hus 24.
• Egen rubrik på en AMA-kod – rubriken skrivs om, och det blir oklart om AMA-texten gäller.
• Upprepad AMA-text med små avvikelser – två versioner av samma krav.
• Krav som inte går att kontrollera – ”god kvalitet”, ”fackmässigt utförande” utan klass eller tolerans.
• Motsägelser mellan beskrivning och ritning, till exempel olika isolertjocklek eller olika väggtyp.
• Oklar gränsdragning mellan disciplinerna – ingen beskriver håltagning för installationer, eller två beskriver samma sak.
• RA:s ”ange i beskrivningen” har inte följts – kulör, klass eller fabrikat saknas, och entreprenören väljer det billigaste alternativet.
• Mängdförteckningens koder stämmer inte med beskrivningens.

Det mesta av detta fångas upp vid en ordentlig granskning före utskick. Planiums flöde för granskning av handlingar kan jämföra beskrivning, ritningar och mängdförteckning och peka ut motsägelser, men det ersätter inte projektörens egen genomläsning.

Checklista innan beskrivningen skickas ut

Gå igenom listan innan beskrivningen går ut i förfrågningsunderlaget eller som bygghandling. Det tar en timme och kan spara veckor av frågor under anbudstiden och diskussioner under bygget.

• Rätt AMA-utgåva anges i inledningen eller i AF-delen, och alla koder kommer från den.
• Varje kod har exakt den rubrik som står i AMA.
• Alla ”ange i beskrivningen” i RA är besvarade för de koder som används.
• Inga rubriker står tomma eller med texten ”se ritning” utan ritningsnummer.
• Material, klasser och mått stämmer med ritningarna och med brandskyddsbeskrivningen.
• Gränsdragningen mot andra disciplinernas beskrivningar är kontrollerad.
• Mängdförteckningens koder och rubriker stämmer med beskrivningens.
• Hänvisningar till regler är aktuella – inga hänvisningar till upphävda BBR eller EKS i projekt som följer de nya byggreglerna.
• Revisionsdatum och handlingsstatus är ifyllda.

Beskrivningen under produktion och efteråt

När bygget startar blir beskrivningen arbetsplatsens regelbok. Platschefen och arbetsledarna använder den när de tar fram arbetsberedningar och egenkontroller, och besiktningsmannen bedömer fel mot den vid entreprenadbesiktningen. Ändringar under bygget dokumenteras som ÄTA och förs in i handlingarna.

Efter färdigställandet uppdateras beskrivningen till relationshandling om det har avtalats. Förvaltaren behöver veta vilka material som faktiskt sitter i byggnaden när något ska repareras eller bytas om tjugo år. Se också byggprocessens produktionsskede.